1 to 20 of 95 hits.
Efterundersökning [sv]
I en önskan att levandegöra bygdens historia initierade Fastighetskontoret i Markaryd en restaurering av gravfältet RAÄ 23 (nu RAÄ 23:2), samt en undersökning av stensättningen RAÄ 23:2 (nu RAÄ 164). På in nybyggd intilliggande rastplats skulle också informationstavlor om platsen sättas upp. Till följd av planerna på en ny industritomt på andra sidan om väg E4 gjordes även undersökningar av ett fossilt odlingslandskap (RAÄ 154) samt en tidigare okänd stensättning (RAÄ 155). Det faktum att RAÄ 23 har förändrats från en skeppssättning med kringliggande fossil åkermark och att även nya stensättningar och boplatsspår framkommit i samband med tidigare undersökningar på platsen, har gjort att beteckningen RAÄ 23 respektive RAÄ 23:1 och 23:2 har förändrats under handläggningens gång. Ett faktum som i hög grad förvirrar förståelsen av denna och de föregående rapporterna. Att platsen för RAÄ 23 även bytt namn från Luhrpasset till Kullen gör inte det hela enklare.[sv]
Investigation
Provundersökning [sv]
I september och oktober 1989 utförde Smålands museum inventering med provgrävning i tänkbara gravanläggningar, samt undersökning av en grav inom ett förmodat järnåldersgravfält i Åby norr om Berga kyrka. Den totalundersökta stensättningen benämndes RAÄ Berga 69:1. Den innehöll inga fynd, utan enbart ett område med sot och kol. Anläggningarna runt stensättningen bedömdes vid undersökningen kunna vara både gravar och röjningsrösen, men i dagsläget är de registrerade som ett område med fossil åkermark, benämnt RAÄ Berga 276:2. Anberg gjorde tolkningen att stensättningen ursprungligen ingått i gravfältet RAÄ Berga 62:1 som undersöktes redan år 1980, då väg E4 lades om. De gravarna daterades till förromersk järnålder.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Under tiden 23/4 - 15/6 1990, utfördes en arkeologisk undersökning inom RAÄ Berga 69:1 beläget på fastigheten Åby 1:16, Berga socken. Vid en tidigare provundersökning år 1989 noterades ett mindre antal gravar från järnålderns äldsta skede. Därför fanns det skäl till misstanken att fler gravar kunde finnas i området. Den aktuella undersökningen år 1990 antydde emellertid att de berörda anläggningarna snarare var odlingslämningar än gravar. En av de undersökta A 15 visade sig dock vara en närmast kvadratisk stensättning innehållande
förhållandevis rikligt med brända ben. Den daterades till förromersk järnålder (400 f kr -0). Vidare undersöktes en stensträng som var belägen i anslutning till anläggningar som visade en påfallande fyndfattigdom. Resultatet av den genomförda undersökningen visar att man har att göra med ett fossilt odlingslandskap. Två av anläggningarna daterades till perioden yngre bronsålder - förromersk järnålder.[sv]
förhållandevis rikligt med brända ben. Den daterades till förromersk järnålder (400 f kr -0). Vidare undersöktes en stensträng som var belägen i anslutning till anläggningar som visade en påfallande fyndfattigdom. Resultatet av den genomförda undersökningen visar att man har att göra med ett fossilt odlingslandskap. Två av anläggningarna daterades till perioden yngre bronsålder - förromersk järnålder.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Inför byggandet av ett nytt bostadsområde på Ågårdsberget nära Lagan i Ljungby utfördes en särskild arkeologisk undersökning år 2005. Tidigare arkeologisk utredning och förundersökning på platsen visade att där fanns boplatslämningar i form av keramik, rester av redskapstillverkning samt härdar. Vid den aktuella undersökningen påträffades ytterligare härdar daterade till yngre bronsålder och romersk järnålder– folkvandringstid. I undersökningsområdets södra del fanns även en välavgränsad yta med en mesolitisk härd tillsammans med ett boplatsmaterial omfattande bl.a. mikrospån och en mikrokärna. I den centrala delen fanns flera fragment av neolitisk keramik, bl.a. stridsyxekeramik av hushållstyp (E1), och enstaka flintavslag i ett huvudsakligen bortodlat kulturlager under matjorden. Dessa fynd kunde dock inte associeras med några anläggningar. Utöver härdarna fanns i området två enstaka stolphål som inte kunde knytas samman till någon konstruktion. Området uppvisar spår av nyttjande under tre förhistoriska perioder: äldre järnålder, mellanneolitikum och mesolitikum. Resultaten av genomförda makrofossilanalyser av prover från järnåldershärdarna pekar entydigt på bete. Den stridsyxekeramik och annan neolitisk keramik som påträffats under för- och slutundersökning fanns inte i någon informativ kontext. Dessa fynd rubriceras som boplatsfynd, främst p.g.a. avsaknaden av indikationer på gravar. De mesolitiska lämningarna består av härdar och rester efter redskapstillverkning.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I augusti till oktober 1993 utförde Smålands museum en slutundersökning på fastigheten Berg 6:2 i Bergs socken, Växjö kommun, Kronobergs län. Den föranleddes av planerna på att öppna en bergtäkt. Området låg på väst- och sydvästsidan av ett berg. Undersökningen berörde röjningsröseområden och en grav, vilken innehöll undersökningens enda fynd: 5 g brända ben från människa.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med en arkeologisk studiecirkel år 1991 - 1992, gjordes en arkeologisk dokumentation av några murpartier till Berga gamla kyrka. Den medeltida kyrkan revs omkring år 1820 för att ge plats åt den nuvarande kyrkan strax norr om den gamla. Två schakt grävdes för hand över långhusets sydvästra del vid torn och långhus och ett schakt över kyrkans sydöstra del vid kor och absid. Anslutningen mellan långhuset och tornet visade att dessa uppförts samtidigt, men att koret ursprungligen haft ett rakt avslut. Under absiden framkom järnslagg med bottenskållor och fastsintrad lera, sotlager, skörbränd sten, rödbränd sand, träkol och sjömalm, vilket möjligen kan tolkas som en smedja använd under kyrkans byggtid. I schakten fanns tio gravläggningar, samt fem mynt från 1600- och 1700-talet. Små putsfragment med färgspår i gult, rött och ockra framkom i anslutning till koret, vilket gav en antydan om att koret kan ha varit målat.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Vid Brände udde sydöst om Växjö utfördes en särskild arkeologisk undersökning
inom en del av boplatsen RAÄ 392 i Växjö socken. Brände udde är en mindre
halvö i sjön Trummen och undersökningsområdet berörde ett strandnära läge på
uddens södra del. Undersökningen gjordes med anledning av att Växjö kommun
anlade en gång- och cykelväg runt Trummen och även en bro över sjön mellan
Brände udde och Teleborgs slott. Dessa markarbeten berörde då ett område med
boplatslämningar som var tidigare kända från en arkeologisk utredning.
Undersökningens första del, som utfördes i augusti 2008, gjordes inom ytan för en
gång- och cykelväg och senare i oktober samma år gjordes även en undersökning
för en provisorisk vändplan i områdets södra del. Vid undersökningarna framkom tolv härdar/härdgropar, fyra stolphål och två nedgrävningar. Bland de få fynden fanns bränd lera, ett
mikrospån av kristianstadflinta och ett porfyravslag. Kolprov från sex av härdarna
kunde 14C-dateras till perioden från mitten av bronsåldern till och med äldre romersk järnålder.
Tidigare antogs att det främst var stenåldersboplatser som legat i strandnära lägen, men vid ett par andra undersökningar i Växjötrakten, har man funnit spår av ett långvarigt extensivt utnyttjande under bronsålder och järnålder. En analys av strandlinjeförhållandena visar att boplatslämningarna vid Brände udde har legat direkt vid stranden. De äldsta härdarna, som daterades till yngre bronsålder, låg i den lägsta delen av området och under den värmeperiod då dessa anlades har vattenstånd förmodligen varit som lägst. Dagens förhållandevis låga vattennivå är ett resultat av sjösänkningar under 1800-talet.[sv]
inom en del av boplatsen RAÄ 392 i Växjö socken. Brände udde är en mindre
halvö i sjön Trummen och undersökningsområdet berörde ett strandnära läge på
uddens södra del. Undersökningen gjordes med anledning av att Växjö kommun
anlade en gång- och cykelväg runt Trummen och även en bro över sjön mellan
Brände udde och Teleborgs slott. Dessa markarbeten berörde då ett område med
boplatslämningar som var tidigare kända från en arkeologisk utredning.
Undersökningens första del, som utfördes i augusti 2008, gjordes inom ytan för en
gång- och cykelväg och senare i oktober samma år gjordes även en undersökning
för en provisorisk vändplan i områdets södra del. Vid undersökningarna framkom tolv härdar/härdgropar, fyra stolphål och två nedgrävningar. Bland de få fynden fanns bränd lera, ett
mikrospån av kristianstadflinta och ett porfyravslag. Kolprov från sex av härdarna
kunde 14C-dateras till perioden från mitten av bronsåldern till och med äldre romersk järnålder.
Tidigare antogs att det främst var stenåldersboplatser som legat i strandnära lägen, men vid ett par andra undersökningar i Växjötrakten, har man funnit spår av ett långvarigt extensivt utnyttjande under bronsålder och järnålder. En analys av strandlinjeförhållandena visar att boplatslämningarna vid Brände udde har legat direkt vid stranden. De äldsta härdarna, som daterades till yngre bronsålder, låg i den lägsta delen av området och under den värmeperiod då dessa anlades har vattenstånd förmodligen varit som lägst. Dagens förhållandevis låga vattennivå är ett resultat av sjösänkningar under 1800-talet.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Under augusti–september 2018 genomförde Museiarkeologi sydost en arkeologisk undersökning av boplatsen RAÄ 263 och stensättningen RAÄ 63:2, i Bergunda socken, Växjö kommun, Kronobergs län. Två ytterligare lämningar framkom som inte var kända inför undersökningen, en kolbotten (RAÄ Bergunda 268) som låg i kanten på boplatsen, samt en senmesolitisk grav (L2019:3971). Stensättningen RAÄ 63:2 visade sig vid undersökningen till stor del vara uppbyggd av skärvig eldpåverkad sten och kom att omtolkas till att definitionsmässigt vara en skärvstensgrav. Undersökningen genomfördes i området Bredvik som utvecklas till en ny stadsdel i Växjö.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
Inför byggandet av en parkeringsplats på industrifastigheten Drevs-Rödje 1:10, utfördes arkeologiska för- och slutundersökningar. Vid dessa framkom spåren av boplatser som funnits där under bronsåldern och järnåldern. Fynden bestod av avslag och keramik. I rapporten står RAÄ-numret felaktigt som Drev 33, men ska vara Drev 113 enligt Fornsök.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med att fastigheten Försvarsgården 1 gjordes om till förskola gjordes en arkeologisk förundersökning och undersökning. Den äldsta verksamhet som kunde knytas till området var tegelslagning. I området norr om huvudbyggnaden påträffades en stor mängd felbränt tegel och rester från en raserad tegelugn. Materialet var använt som fyllning i grundkonstruktion. Massornas renodlade innehåll antyder dock att tegelugnen bör ha stått i närheten. Lagret med tegelugnsmaterial kunde 14C-dateras till mellan 1300 och 1430 e. Kr. Det är rimligt att anta att tegelugnen producerat tegel för domkyrkan.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Då Glasrikets golfklubb beslutat att lägga en driving range inom delar av fornlämning 186, ett fossilt åkermarksområde, gjordes en särskild arkeologisk undersökning år 1997. Genom undersökning av röjningsrösen fick man en bättre bild av den agrara utvecklingen i Fyllerydsområdet.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med utbyggnaden av Glasrikets golfbana utförde Smålands museum år 2001 en särskild arkeologisk undersökning av en stensättning kallad RAÄ 188:2 i Gårdsby socken. Dateringarna gav spridda resultat och det är svårt att veta om stensättningen ska tolkas som grav, ett skärvstensröse eller röjningsröse.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Inför anläggandet av en ny kyrkogård på Hovshaga i Växjö gjordes en undersökning av röste RAÄ 127:1 i Växjö socken år 1979. Utöver en centralgrav med brända ben (F4) framkom ytterligare tre sekundära gravar (F3, F7 och F9), varav en var placerad i en stenkista över centralgraven. Övriga fynd var ett bronsföremål och en koncentration av keramik. Undersökningen rapporterades endast som en sammanställning år 2005. Röset daterades till yngre bronsålder.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Vid vårplöjning år 1992, påträffades två fläckar av sot och kol i en åker söder om gravfältet Gullhögarna (Dädesjö 401). Platsen undersöktes samma dag av Smålands museum. Den första fläcken visade sig härröra från botten av en brandgrav. Anläggningen (som benämndes A17) bestod av ett kraftigt sotigt lager med enstaka brända ben och kolbitar. Den andra sotfläcken påträffades i sydvästra delen av åkern och bedömdes som recent. Året därpå påträffades minst nio härdplatser på samma åker. Fornlämningen tolkas nu som flatmarksgravfält och fick RAÄ-nummer 402:3. På rapporten står det dock RAÄ 401-402.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Då röset skadats i samband med en stentäkt gjordes en arkeologisk undersökning år 1943. Kistan var orienterad NÖ-SV och var troligen mellan 6,5 och 6,9 m lång. Några av takhällarna i södra och norra änden var blottade när undersökningen påbörjades. Båda gavelhällarna lutade starkt utåt. Två av de västra sidohällarna lutade något inåt. Fyllningen som bestod av grus och intill 0,3 m stora stenar, nådde upp till 0,4 m under takhällarna i kistans södra del. Ca 10-20 cm under markytan i kistans norra och och södra ände, låg spridda skärvor av brända ben i ett diffust brandlager. I södra delen fanns några urneskärvor. Det mesta av gravgodset fanns under brandlagret i två olika nivåer, brandlagrets undre gräns var dock svår att iaktta vid undersökningen.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
År 1909 gjorde arkeologen Knut Kjellmark en arkeologisk undersökning av en stensättning med en hällkista. (RAÄ 71:1 i Öjaby socken). Den var placerad ca 750 m N om Räppe station. Kistan var 6 x 1 m stor och hade två bevarade takhällar. Inne i kistan hittades ett antal spån, avslag och skrapor av flinta, en flintpil med urnupen bas, en slipsten av kvartsit och två flintdolkar. Fynd som är typiska för en grav från slutet av bondestenåldern. Vid hällkistans södra ände syntes en mörk fläck i marken. I den hittades inte mindre än 385 medeltida silvermynt! Antagligen låg skatten ursprungligen i någon form av hölje, kanske en skinnpung som sedan grävdes ner och gömdes under stensättningen. Under skatten hittades den bakre delen av en enkel skafthålsyxa som måste ha hittats och sedan placerats under skatten av den som gömde mynten. År 1935 återvände Kjellmark till platsen för att restaurera hällkistan och även undersöka 1/3 av stensättningen runt hällkistan. Utanför hällkistan hittades ett litet medeltida ringspänne, en liten bit av en slipad flintdolk, och en sekundärgrav med en stor mängd brända ben. En bit från denna hittades också en liten bronskniv och en eldslagningssten av flinta. Det är uppenbart att graven har varit känd och även återanvänd under lång tid efter stenåldern. Fynden från de båda undersökningarna förvaras på Statens Historiska Museum i Stockholm (Nr 13932 och 21136)[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I juli år 1937 undersöktes hällkistan RAÄ 92:1 i Växjö socken. Eftersom man använt röset som stentäkt sedan år 1935 återstod endast en rösebotten av det omgivande röset. Dess ursprungliga diameter bedömdes ha varit ca 15 m. Till följd av stentäkten saknades takhällar till den 4,8 x 1,52 m stora kistan. Lagerföljden utgjordes av 40 cm stenblandad jord och därunder ett 40 cm tjockt sandlager, i vilket ett tiotal skelettbegravningar från slutet av bondestenåldern kan ha funnits. Från dessa begravningar hittades fynd av ett flertal flintdolkar, en skafthålsyxa och sex stora flintavslag med retuscher. Att både äldre föremål och själva graven återanvänts vid minst ett senare tillfälle, visas av ett flertal fynd från kistans övre fyllning och utanför kistan. Det är ett fragment av en båtyxa från mellersta bondestenåldern, en del av en flintdolk som återanvänts som eldslagningssten, ett fragment av en järnkniv, en nitbricka av järn, keramikskärvor, slagg och en stor mängd brända ben. De senare fynden är antagligen från minst en begravning från järnåldern, där den döda personen kremerats tillsammans med ett eller flera djur.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Inför avstyckning och bebyggelse på Gemla Norregård 2:5 (numera 2:10), undersökte landsantikvarie Jan-Erik Anderbjörk ett röse innehållande en hällkista år 1956. Kistan hade N-S:lig riktning och framträdde efter att stenarna i ytskiktet hade rensats bort. Kistans östra och västra sidor hade vardera tre hällar, samt mindre stenar lagda i kallmur. Gavelhällen i norr saknades, vilket gjorde kistans längd svår att bedöma. Den torde ha uppgått till omkring 9 m. Bredden var 1,25 m. Några takhällar kunde ej konstateras. Kistan var upp till överkanten fylld med grus och 0,1-0,4 m stora stenar. I hela kistans övre fyllnadslager påträffades brända ben, liksom utanför kistans östra sida. Vid mitten av västra kistväggen påträffades krossad lerurna liggade på några flata stenar, som ingick i en röseartad stensamling. Här kunde även ett otydligt brandlager iakttas. I och omkring urnan anträffades endast brända ben av samma slag som de tidigare. På 0,15 m djup under hällarnas överkant i kistans norra del, låg en stenläggning och under denna anträffades en flintspets. På ursprunglig mark låg mindre stenar, som möjligen kunde ha bildat kistans botten.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
År 1930 undersöktes en hällkista i Fylleryd, Ör socken. Graven upptäcktes i samband med stentäkt i ett förmodat odlingsröse. Hällkistan hade byggts under slutet av bondestenåldern, men fynden visade att platsen hade fortsatt att användas som grav både under brons- och järnåldern.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med ett vägbygge på 1920-talet hade stora delar av hällkistan Kalvsvik 26 och dess röse krossats och använts som makadam. År 1946 gjorde därför chefen för Smålands museum, Jan Erik Anderbjörk, en arkeologisk undersökning av hällkistan tillsammans med hembygdsföreningen i Kalvsvik. Kistan var 6,5 m lång och hör till de större i Kronobergs län. Bredden var intill 0,7 m och djupet ca 1 m. Vid undersökningen framkom två flintdolkar (M 14383 och 14384), en flintskrapa (M 14397), ett kärnfragment i flinta (M 14398), samt gravmaterial i form av en mindre mängd brända ben (M 14399).[sv]
Investigation
Work in progress...