1 to 19 of 19 hits.
Efterundersökning [sv]
I en önskan att levandegöra bygdens historia initierade Fastighetskontoret i Markaryd en restaurering av gravfältet RAÄ 23 (nu RAÄ 23:2), samt en undersökning av stensättningen RAÄ 23:2 (nu RAÄ 164). På in nybyggd intilliggande rastplats skulle också informationstavlor om platsen sättas upp. Till följd av planerna på en ny industritomt på andra sidan om väg E4 gjordes även undersökningar av ett fossilt odlingslandskap (RAÄ 154) samt en tidigare okänd stensättning (RAÄ 155). Det faktum att RAÄ 23 har förändrats från en skeppssättning med kringliggande fossil åkermark och att även nya stensättningar och boplatsspår framkommit i samband med tidigare undersökningar på platsen, har gjort att beteckningen RAÄ 23 respektive RAÄ 23:1 och 23:2 har förändrats under handläggningens gång. Ett faktum som i hög grad förvirrar förståelsen av denna och de föregående rapporterna. Att platsen för RAÄ 23 även bytt namn från Luhrpasset till Kullen gör inte det hela enklare.[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
I samband med schaktningsarbeten för en ny parkeringsplats vid Bolmsö kyrka år 2001, hittades spår av en förhistorisk boplats. Inom 300 kvadratmeter kunde 83 stolphål, 13 gropar och en större grop mätas in. Den stora mängden anläggningar och fynd av slagg och ugnsfragment, visade att platsen varit en central del av en boplats med järnframställning under framförallt vendeltid.[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
I en mindre grustäkt intill väg E4 upptäcktes år 1974 tolv stycken härdar. Ytterligare andra hade redan grävts bort när arkeologen anlände till platsen. Ingen av härdarna daterades, men de antas vara förhistoriska. Boplatsen fick benämningen RAÄ 133:1 i Traryd socken, men placeringen i fornsök, mitt i vägbanan är sannolikt fel.[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
Under vintern 2001 byggdes en ny cykelbana utmed Domfällevägen i Växjö. Eftersom spår av en förhistorisk boplats syntes efter maskinavbaningen, gjordes en arkeologisk efterundersökning. Sammanlagt undersöktes 57, varav 8 härdar, 8 kokgropar och 39 stolphål. En huskonstruktion bestående av 10 takbärande stolp-par undersöktes. Fynden bestod av bergartsavslag, främst porfyrit.[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
I augusti 1953 hittades fynd från bondestenåldern i en grustagsslänt i Klint, Traryds socken. Fynden bestod av en tjocknackig, håleggad flintyxa och skärvor av snörornerad keramik. Några av skärvorna låg på ursprunglig plats och det verkade som om kärlet legat upp och ner, ca 30 cm under nuvarande markytan. Jan Erik Anderbjörk besiktigade fynden i mars 1955 och konstaterade att det rörde sig om en flatmarksgrav. På grund av snö och tjäle kunde fyndplatsen inte undersökas vid tillfället. Detta skedde istället i maj 1955. Den norra kanten av graven var då fortfarande bevarad. Det framgick att graven haft ett djup av minst 0,25 m och den var ca 1 m bred i profilen. Fyllningen bestod av jordblandat grus.[sv]
Investigation
Schaktkontroll [sv]
När ledningar för friskvatten från Helgasjön till Växjösjön skulle läggas ned i marken 2001, gjordes en arkeologisk efterundersökning och schaktningsövervakning inom Linnéparken. I schaktet fanns ett flertal lager varav de undre visade spår av Växjösjöns tidigare högre strandkant. Huvuddelen av fynden och lagren daterades till perioden 1600 - 1700-tal. Det framkom också en stensatt väg från kyrkogården till Ingelstadsvägen som anlagts någon gång under 1600-talet. Platsen ligger i anslutning till RAÄ 170, men har inget eget nummer. Gränsen för RAÄ 170 har heller inte ändrats.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I juli år 1937 undersöktes hällkistan RAÄ 92:1 i Växjö socken. Eftersom man använt röset som stentäkt sedan år 1935 återstod endast en rösebotten av det omgivande röset. Dess ursprungliga diameter bedömdes ha varit ca 15 m. Till följd av stentäkten saknades takhällar till den 4,8 x 1,52 m stora kistan. Lagerföljden utgjordes av 40 cm stenblandad jord och därunder ett 40 cm tjockt sandlager, i vilket ett tiotal skelettbegravningar från slutet av bondestenåldern kan ha funnits. Från dessa begravningar hittades fynd av ett flertal flintdolkar, en skafthålsyxa och sex stora flintavslag med retuscher. Att både äldre föremål och själva graven återanvänts vid minst ett senare tillfälle, visas av ett flertal fynd från kistans övre fyllning och utanför kistan. Det är ett fragment av en båtyxa från mellersta bondestenåldern, en del av en flintdolk som återanvänts som eldslagningssten, ett fragment av en järnkniv, en nitbricka av järn, keramikskärvor, slagg och en stor mängd brända ben. De senare fynden är antagligen från minst en begravning från järnåldern, där den döda personen kremerats tillsammans med ett eller flera djur.[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
I samband med byggnationen av en carport år 2011 hittade en privatperson mänskliga skelettdelar, vilket anmäldes till polisen 2011. När det visade sig att det rörde sig om gamla skelett kontaktades arkeologer från Smålands museum. Misstanke väckes då om att det rörde sig om begravningar från den medeltida tingsplatsen i Hamneda. Vid undersökningen framkom två gravar med fyra begravda kroppar i varje, både män och kvinnor. De döda hade behandlats vårdslöst, vilket stärkte misstanken om att de gravlagda blivit avrättade. Till exempel hade en av de döda legat med händerna bakom ryggen som om denne varit bakbunden. Kropparna hade inte begravts vid samma tillfälle utan gravarna hade grävts upp flera gånger för att ge plats åt nya lik. Det fanns inte några gravgåvor. Koldateringar avslöjade att individerna avrättats och begravts under 1300- och 1400-talet. Den medeltida tingsplatsen i Hamneda är känd sedan år 1373, men den kan ha använts redan från slutet av järnåldern.[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
I december 2001 utförde Smålands museum en efterundersökning inom ett industriområde i norra Alvesta, Kronobergs län. Området användes av Alvesta gymnasiums fordonslinje. I samband med schaktningsövningar framkom mörka fläckar och slagg i marken, vilket fick skolans personal att kontakta Smålands museum. Vid efterundersökningen framkom två järnframställningsugnar och fyra härdgropar. Fornlämningen var kraftigt skadad, men dateringar visade att härdgroparna använts under mellersta bronsålder och blästplatserna under romersk järnålder.[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
År 1978 uppmärksammades ett brandlager i samband med plöjning i Kvänslöv, Ljungby socken (RAÄ 125). Det omfattade ca 1 kvm och var ca 5 cm tjockt i mitten. Enligt museichefen Karl-Johan Krantz innehöll lagret sot och kol, men endast fragmentariska benrester framkom. Tio meter NV om fyndplatsen hittades dock ett "ålderdomligt spänne" i form av en rektangulär järnsölja med torne. Fynden överlämnades till RAÄ, men fördelades år 2013 till Smålands museum. Då fyndet låg i närheten av hällkistan RAÄ 45, fick fyndet först samma beteckning i Smålands museums arkiv. Platsen fick dock senare ett eget fornlämningsnummer så den korrekta beteckningen är RAÄ Ljungby 125.[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
År 1971 hittades ett brandlager i samband med plöjning i Kvänslöv, Ljungby socken (RAÄ 55:1-2). Jan-Erik Anderbjörk besiktigade platsen under hösten och gjorde en undersökning den 4:e maj 1972. Brandlagret, som var 1,4 m i diameter, låg på ursprunglig mark under ett ca 0,3 m tjockt matjordslager. I brandlagret framkom ca 1 liter brända ben, två beslag av brons, en bygel av järn, ett par sönderfallande fragment av brons och järn, samt en flintskärva. Då fyndet låg ca 55 m Ö om hällkistan RAÄ 45, fick fyndet först samma beteckning i Smålands museums arkiv. Platsen fick dock senare ett eget fornlämningsnummer så den korrekta beteckningen är RAÄ 55:1-2.[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
År 1979 uppmärksammades vid vårdbesiktning att två av högarna på gravfältet Blädinge RAÄ 4, hade skadats vid snöröjning. Dessutom hade ytterligare några högar fått mindre skador. Det beslöts att högarna skulle efterundersökas. Rapport från en sådan undersökning har inte kunnat hittas. Däremot finns i det arkeologiska magasinet, en fyndask med en liten mängd brända ben, märkt Blädinge socken, Lästad. Då det inte fanns någon annan undersökning som benen kunde komma från, är det troligt (dock ej 100% säkert) att de kommer från en efterundersökning av Blädinge RAÄ 4 som aldrig rapporterades. En möjlighet är också att benen samlades in vid själva vårdbesiktningen och att någon efterundersökning aldrig ägde rum.[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
Efter en storm gjordes arkeologisk efterundersökning av gravfältet RAÄ 112 i Odensjö socken. Ett mindre antal gravar, bland annat en järnåldersdös undersöktes.[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
Efter att ett gravfält (RAÄ Angelstad 42:1), en rest sten (RAÄ Angelstad 41:1), en treudd (RAÄ Angelstad 40:1) och ett område med fossil åkermark (RAÄ Angelstad 87:1) blivit skadade vid avverkning och efterföljande markberedning, beslutade Länsstyrelsen att gravarna skulle restaureras och några av röjningsrösena skulle förundersökas. Totalt sex röjningsrösen undersöktes och kolprover samlades in från samtliga. Två kolprover var dock för små för att dateras. Totalt kunde sex kolprover dateras (Ua-10378 till Ua-10384). Sex av sju dateringar föll inom perioden äldre järnålder (500 f.Kr. - 500 e.Kr.).[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
När vägen mellan Växjö och Rottne skulle släntas gick man av misstag för nära gravfältet RAÄ 11:1 i Söraby socken. Smålands museum gjorde en arkeologisk efterundersökning och kunde konstatera att två stensättningar och ett brandlager skadats. Ett fåtal fynd av brända ben gjordes.[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
I samband med återställningsarbete av stormskadade fornlämningar, efterundersöktes ett skadat röse, RAÄ 3:1 i Annerstad socken. Trots att graven var mycket skadad framkom fynd av krossad kvarts som spritts över marken innan graven anlades, brända människoben samt lite träkol, vilket daterades till folkvandringstid-vendeltid.[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
I stormen Gudruns spår fälldes många träd och ibland skadades förhistoriska gravar. På gravfältet RAÄ 4:1 i Ljungby socken efterundersöktes och restaurerades en stensättning år 2007, där brända ben från gravgömman hade kommit i dagen.[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
År 1628 brukar beskrivas som starten för glashyttan i Trestenshult och verksamheten lades ner redan år 1631. År 1932, nästan exakt 300 år senare, gjordes en arkeologisk undersökning inom området under ledning av Heribert Seitz. Målsättningen var att ta bekräfta att hyttan verkligen legat där, samt vilken typ av ugn som använts på platsen. Båda målen uppfylldes och en mängd fynd tillvaratogs. Efter undersökningen byggdes ett skjul för att skydda lämningen. Detta hjälpte dock inte så 1974 gjordes en arkeologisk efterundersökning för att röja bort löst material och sedan täcka över lämningen för att skydda den.[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
Vid fornminnesinventeringen på 1950-talet framgick det sig att gravhögen 134:1 höll på att erodera ner i Lagan. En del var redan bortgrävd och en matkällare var ingrävd i delar av högen på 1940-talet. Då högens centrala delar fanns kvar ansåg man att den borde undersökas. Först år 1987 då Smålands museum höll en studiecirkel för det lokala hembygdsförbundet, gjordes en arkeologisk undersökning. Denna pågick några veckor varje sommar mellan 1987 och 1991. Undersökningen slutfördes sommaren 2002. Ingen rapport finns, men däremot en uppsats innehållande en osteologisk rapport av den stora mängden kremerat ben som framkom. Det finns även en kort beskrivning av undersökningen i "Boken om Bergabygden 7", samt en mer omfattande artikel från 2015 (Se Åhman 2015 i referenser). Den undersökta högen daterades till vikingatid och innehöll resterna av en kvinna med en stor mängd djur som gravgåvor.[sv]
Investigation