101 to 120 of 353 hits.
Schaktkontroll [sv]
År 1984 skulle dragningen av väg E4 mellan Ljungby och Värnamo ändras. Vägen skulle gå väster om gravfältet RAÄ 9 i Dörarp socken. Smålands museum gjorde därför en antikvarisk bedömning. Två kolprover (från härdar?) togs, men inget kol daterades. Det skrevs heller ingen arkeologisk rapport.
Vid en arkeologisk förundersökning år 2016, möjligen i samma område som undersöktes år 1984, framkom två härdar (RAÄ Dörarp 200). Den större härden C14-daterades till 370-190 f.Kr. (kal 2 sigma), dvs. förromersk järnålder (RAÄ dnr. 3.4.2-5545-2016).[sv]
Vid en arkeologisk förundersökning år 2016, möjligen i samma område som undersöktes år 1984, framkom två härdar (RAÄ Dörarp 200). Den större härden C14-daterades till 370-190 f.Kr. (kal 2 sigma), dvs. förromersk järnålder (RAÄ dnr. 3.4.2-5545-2016).[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
I samband med byggnationen av en carport år 2011 hittade en privatperson mänskliga skelettdelar, vilket anmäldes till polisen 2011. När det visade sig att det rörde sig om gamla skelett kontaktades arkeologer från Smålands museum. Misstanke väckes då om att det rörde sig om begravningar från den medeltida tingsplatsen i Hamneda. Vid undersökningen framkom två gravar med fyra begravda kroppar i varje, både män och kvinnor. De döda hade behandlats vårdslöst, vilket stärkte misstanken om att de gravlagda blivit avrättade. Till exempel hade en av de döda legat med händerna bakom ryggen som om denne varit bakbunden. Kropparna hade inte begravts vid samma tillfälle utan gravarna hade grävts upp flera gånger för att ge plats åt nya lik. Det fanns inte några gravgåvor. Koldateringar avslöjade att individerna avrättats och begravts under 1300- och 1400-talet. Den medeltida tingsplatsen i Hamneda är känd sedan år 1373, men den kan ha använts redan från slutet av järnåldern.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Smålands museum har genomfört en arkeologisk utredning inom Aringsås 15:1, i östra delen av Alvesta. Utredningsområdet var beläget på en markerad höjd ca 500 meter öster om sjön Salen och föranleddes av kommunens planer på att lägga ut villatomter i området. De anläggningar som påträffats i schakten visar att det fanns spår av en förhistorisk boplats RAÄ 128 & 129). I direkt anslutning till utredningsområdet påträffades även en tidigare oregistrerad grav (RAÄ 129).[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
2005 utförde Arkeologicentrum i Skandinavien en förundersökning inför byggnation på området Aringsås 15:1. Boplatslämningarna som undersöktes hade benämningen RAÄ Aringsås 127 och 128.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med planerna för husbyggnation inom Aringås 15:1, gjordes arkeologisk undersökning av boplatsområdena RAÄ 127 och 128 i Aringsås socken. Utgångspunkten var att fånga upp aktiviteter som skett i anslutning till de närliggande hällkistorina i området, men istället kunde främst spridda aktiviteter under olika delar av järnåldern konstateras. Anläggningarna gav snarare intryck av kortare rastplatser i samband med odling i området.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
Inför byggandet av ett radiotorn på fastigheten Horda 7:8 i Moheda socken utförde Smålands museum en arkeologisk förundersökning. Platsen låg inom röjningsröseområdet Moheda 50:1. Fyndet Moheda 43:1 utgjordes av ett flintavslag.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
År 1983 provundersöktes ett boplatsområde vid Ronnebyån inför anläggandet av Horkoneryds kraftverk. Undersökningen fortsatte år 1984 med en närliggande yta i samma område och undersökningarna visade att platsen varit bebodd i flera omgångar under förhistorisk tid. Under mesolitikum kan platsen ha fungerat som höst- eller vintervistelse. Nästa skede var senneolitikum, då bosättningen troligen varit mer permanent. Spåren av hus visar att byggnaderna var enkla och hade byggts om i omgångar. Från den här perioden framkom även en del keramik. 14C-dateringar visar att platsen användes sporadiskt även under äldre järnålder, men inget tyder på någon bosättning. Antagligen fiskade man regelbundet i ån. Under medeltiden befästes en gård, som var i bruk fram till nedläggningen runt år 1950. Efter byggandet av kraftverksdammen ligger platsen numera under vatten.[sv]
Investigation
Provundersökning [sv]
År 1983 gjordes en fosfatkartering och provundersökning inom boplatsen RAÄ 20:1 i Södra Sandsjö socken. Platsen var då belägen vid Horkoneryds gård på östra sidan om Ronnebyån och undersökningen gjordes eftersom marken riskerade att hamna under vatten i samband med anläggandet av Horkoneryds kraftverk. Vid provundersökningen framkom bland annat fynd av flinta och neolitisk keramik. Efter byggandet av kraftverksdammen ligger platsen numera under vatten och på en ö.[sv]
Investigation
Kartering [sv]
I samband med planerna på att bebygga stadsdelen Hovshaga i norra delen av Växjö gjordes två fosfatkarteringar över större områden. Syftet var att hitta indikationer på under mark liggande fornlämningar på den i övrigt fornlämningstäta höjdryggen. I fältdokumentationen benämns dessa karteringar Hovshaga 1.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Inför byggnation av bostadsområdet Hovshaga undersöktes en rad fornlämningar under åren 1985-1986. Dessa utgjordes av RAÄ Växjö 112:1, 113:1, 115:1, 116:1, 122:1 samt 123:1 och redovisades i en samlingsrapport år 1994. Stensättningen RAÄ 112:1 bedömdes vara ett odlingsröse, lämning RAÄ 113:1 delundersöktes och bedömdes som ett skärvstensröse. Detta daterades till mitten av bronsåldern. Av RAÄ 115:1, som Kjellmark bedömdes som ett röse, fanns inga rester kvar vid undersökningen. Av RAÄ 116:1, som också beskrevs av Kjellmark, fanns en röserest kvar på platsen men inga fynd eller rester av någon gravgömma. RÄA 122:1 var en stensättning med mittblock liggandes på en bergsklack. I anslutning till blocket och på hällen framkom brända ben samt en liten bronsfibula. Även skålgropar uppmärksammades på hällen. Kol under stensättningen daterades till stenåldern och hade ingen koppling till graven. De analyserade benfragmenten var från både människa och djur. Fornlämning 123 bedömdes vid undersökningen som ett odlingsröse. Vid schaktning i området framkom också sporadiska fynd av bearbetad flinta.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
På begäran av länsstyrelsen utfördes en arkeologisk förundersökning inom de fossila åkermarksområdena RAÄ 302:2 samt del av 302:1. Förundersökningen innefattade sökschaktsgrävning i syfte att lokalisera boplatslämningar inom de två av länsstyrelsen utpekade områdena. Området var skogbevuxet och några undersökningar av den fossila åkermarken gjordes i enlighet med kravspecifikationen inte. Undersökningsområdena visade sig rymma två under mark dolda fornlämningar, Växjö 387 och 388, som sannolikt representerade förhistoriska boplatser med okänd avgränsning.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
År 2008 genomfördes en särskild arkeologisk undersökning av boplatsen RAÄ 387 i Växjö socken. Fornlämningen är belägen på Hovshaga kyrkogård inom den fossila åkermarken RAÄ Växjö 301:1. Då den föregående förundersökningen i praktiken skulle genomföras som en utredning var den särskilda undersökningens syfte att datera, karaktärisera och avgränsa lämningarna inom boplats RAÄ 387. Vid undersökningen påträffades sammanlagt tio anläggningar i undersökningsområdets södra del. Fyra anläggningar daterades och tre av dessa gav samstämmiga dateringar till förromersk järnålder (ca 330 f Kr-200 f Kr). En anläggning fick en något äldre datering till övergången yngre bronsålder - äldre järnålder (600 f Kr-400 f Kr). Undersökningsområdet ligger i en trakt som utnyttjats under hela förhistorien. Flera undersökningar i närområdet uppvisar dateringar som tangerar den nu aktuella perioden yngre bronsålder – äldre järnålder. Det rör sig om såväl boplatslämningar som härdområden, gravar och fossil åkermark. Det är mot bakgrund av den spridda fornlämningsbilden från perioden yngre bronsålder-äldre järnålder man får ställa de nu undersökta härdarna. Flera lämningar från perioden finns i boplatsens direkta närhet i form av fossil åkermark och ett undersökt gravröse med datering till yngre bronsålder.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
I en del av sydöstra Hovshaga, som planlades för bebyggelse och industri, finns en sammansatt fornlämningsmiljö med fossil åkermark, skålgropsförekomster och gravar. Dessa utgör typiska komplexa fornlämningsmiljöer för Växjötrakten. Förundersökningen syftade till att lokalisera och avgränsa boplatslämningar, bedöma den fossila åkermarken och att lokalisera och bedöma gravar. En uppgift var även att undersöka förekomsten av ytterligare skålgropsförekomster.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Inför byggande av bostäder på fastigheten Börjhem 5, genomfördes en arkeologisk undersökning av en skadad hällkista (RAÄ 129:1) år 1987. Trots att hällkistan var dåligt bevarad och innandömet omrört, så var fyndmaterialet rikt, med flera fynd av smycken och redskap av brons. Graven hade tidigare undersökts och beskrivits av J.A. Wittlock på 1860-talet. Enligt Wittlock var kistan 4,2 meter lång, 0,9 meter bred och täckt med hällar. Förutom obrända ben hittades vid Wittlocks undersökning även en vriden halsring med ovala skivor vid ändarna. Det framkom även vad Wittlock kallade ett hängekärl men som numera benämnas en bältesskål, samt en nål med platt huvud av en spirallagd ten (SHM 9041: 17-19). Wittlock daterade fynden till bronsålderns period V och VI (ca 900-500 f.Kr.).
Vid undersökningen 1987 var hällkistan svårt skadad. Den bestod då av fyra sidohällar stående i nord-sydlig riktning, samt ett takblock. Gavelhällarna saknades helt. Röset var helt borta och det gick inte att avgöra hur stort det har varit. I kistan låg odlingssten och recent bråte, inklusive glas. I kistan hittades brända och obrända ben (brända ben fanns även i utkastningslagret väster om kistan). En mängd fynd gjordes också. De omfattade bronsföremål, ett bryne, två skärvor av keramik, en skadad flintdolk samt en spets av en flintdolk, slagen flinta, kvarts, porfyr och bergart. Slagg och en del av en mer sentida kritpipa hittades också. Bronserna bestod av delar av ett bronsarmband (liknande Montelius 1917 nr 1499, s 99) från period VI, samt två delar av ett spänne (liknande Montelius 1917 nr 1026, s 68) från period V, fragment av en rakkniv som inte var tillräckligt komplett för att dateras, små fragment av en pincett, samt fragment som var så små att de mest liknade grus och delar av ett bronsbleck som kan vara recent. Fynden och flera lager var omrörda och det var svårt att urskilja någon stratigrafi. Schakt grävdes även utanför kistan, där man sex härdar framkom. Den enda C14-dateringen som gjordes (ST 12273) var mer sentida, ca 1700 e. Kr. Fynden tyder på att hällkistan använts såväl under senneolitikum/äldre bronsålder (flintdolk, mm), samt under yngre bronsålder (bronsföremålen). Undersökningen rapporterades inte, men en artikel skrevs i tidskriften Kulturspridaren.[sv]
Vid undersökningen 1987 var hällkistan svårt skadad. Den bestod då av fyra sidohällar stående i nord-sydlig riktning, samt ett takblock. Gavelhällarna saknades helt. Röset var helt borta och det gick inte att avgöra hur stort det har varit. I kistan låg odlingssten och recent bråte, inklusive glas. I kistan hittades brända och obrända ben (brända ben fanns även i utkastningslagret väster om kistan). En mängd fynd gjordes också. De omfattade bronsföremål, ett bryne, två skärvor av keramik, en skadad flintdolk samt en spets av en flintdolk, slagen flinta, kvarts, porfyr och bergart. Slagg och en del av en mer sentida kritpipa hittades också. Bronserna bestod av delar av ett bronsarmband (liknande Montelius 1917 nr 1499, s 99) från period VI, samt två delar av ett spänne (liknande Montelius 1917 nr 1026, s 68) från period V, fragment av en rakkniv som inte var tillräckligt komplett för att dateras, små fragment av en pincett, samt fragment som var så små att de mest liknade grus och delar av ett bronsbleck som kan vara recent. Fynden och flera lager var omrörda och det var svårt att urskilja någon stratigrafi. Schakt grävdes även utanför kistan, där man sex härdar framkom. Den enda C14-dateringen som gjordes (ST 12273) var mer sentida, ca 1700 e. Kr. Fynden tyder på att hällkistan använts såväl under senneolitikum/äldre bronsålder (flintdolk, mm), samt under yngre bronsålder (bronsföremålen). Undersökningen rapporterades inte, men en artikel skrevs i tidskriften Kulturspridaren.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med utvidgningen av en grustäkt genomförde Riksantikvarieämbetet UV-syd en undersökning av gravgruppen RAÄ 181:1 i Berga socken år 1972. Gravarna utgjordes av högar bestående av grus och sand och i tre av dem A2, 3 och 4, hittades brandlager med brända ben, samt kol. I A1 endast kol. I A2 framkom en nit av järn och en pärla av glasfluss. I A3 framkom ett nött skifferhänge och 13 st. järnfragment, samt lösfynd av brandskadade bronsfragment. Vid ett av dessa satt ett bränt ben fast.[sv]
Investigation
Schaktövervakning [sv]
I samband med byggnationen av en gång- och cykelväg genomfördes en schaktningsövervakning av gårdstomten L1953:1432 i anslutning till Hunna by. De förhistoriska lämningar som påträffades var 3 gropar och 2 stolphål. I ett av stolphålen påträffades en skärva av förhistorisk keramik. Träkol från detta stolphål 14C-daterades till 894–1025 e.Kr. En grop valdes också ut för datering där träkol kunde dateras till 1031–1174 e. Kr. Resultatet antyder således att det finns spår av en boplats från vikingatid/tidig medeltid inom läget för gårdstomten.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
När en bättre parkering skulle anläggas över Huseby gamla bytomt (RAÄ 254:5, Skatelöv sn) gjordes en arkeologisk förundersökning. Undersökningen visade att det fanns lämningar från yngre järnåldern och tidigmedeltid med potential att belysa exemeplvis bybildningsprocessen, liksom lämningar från medeltid. Boplatsen fick namnet RAÄ 437 i Skatelöv sn.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
År 2006 utförde RAÄ UV-syd en arkeologisk förundersökning av område 4, den sydligaste delen av parkeringsområdet. Område 1-3 hade då redan förundersökts av Smålands museum år 2003. Vid kompletteringen av område 4 framkom boplatslämningar från yngre järnålder och senare.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
År 2008 utfördes en särskild arkeologisk undersökning inom boplatsen Skatelöv 437 vid Huseby bruk. Vid undersökningen framkom härdar och stolphål som ingått i minst 24 huskonstruktioner. Några av husen hade troligen ingått i gårdar med bostadshus och förråd. Flertalet daterades till vikingatiden. Det största huset var ett så kallat "trelleborgshus" som förmodligen fungerat som huvudbyggnad och mötesplats. Förutom rester efter byggnader hittade arkeologerna även keramik, benmaterial efter husdjur, flinta som använts för att tillverka redskap, samt mynt och järnföremål liksom personliga föremål som dräktspännen och smycken. Namnen Huseby, Husaby, Husby och Hoseby är vanliga i Norden och möjligen har husabyarna koppling till kungamaktens framväxt i de nordiska länderna. Möjligen fungerade de som kungliga maktcentrum under tidig medeltid.[sv]
Investigation
Under år 2000 undersöktes en del av en trattbägarboplats inom RAÄ 218 i Växjö socken. Då det i närområdet finns ett oregistrerat område med förmodade lertäktsgropar togs två lerprover med sticksond. Leran och en av skärvorna från ett TBK-kärl ICP-analyserades sedan för att utreda huruvida leran i kärlet var hämtad lokalt eller ej.[sv]
Investigation
Work in progress...