181 to 200 of 754 hits.
Arkeologisk förundersökning [sv]
Inför byggnation inom Gripagårdsområdet i Lenhovda, gjorde Smålands museum en arkeologisk utredning år 1993, då man identifierade en förhistorisk boplats. År 1994 gjordes en förundersökning av boplatsen, med målet att avgränsa och karakterisera den. Man fann stolphål som tolkades som rester av ett långhus av mesulatyp. Några daterande fynd framkom inte. C-14-datering visade på aktivitet under senmesolitikum, senmesolitikum/tidigmesolitikum, samt mellersta bronsålder.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Då bostäder planerades i Gripagårdsområdet gjordes en sk. frivillig arkeologisk utredning. Inget av arkeologiskt intresse framkom inom det aktuella området NV om RAÄ Lenhovda 39:2.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Inför en byggnation inom Gripagårdsområdet i Lenhovda gjordes en frivillig arkeologisk utredning i form av en fosfatkartering. Proverna visade på områden med förhöjda värden varför schaktning med antikvarisk medverkan föreslogs.[sv]
Investigation
Arkeologisk forskningsundersökning [sv]
Gripeberg - vallanläggning från bronsåldern. Under år 2012 gjordes en forskningsundersökning inom fornborgen Gripeberg utanför Växjö. Undersökningar gjordes även år 2007 och 2009 och rapporterades separat, men den aktuella rapporten sammanfattar även de två tidigare delundersökningarna. Sammantaget visade undersökningarna att Gripeberg var en betydligt äldre och mer komplex lämning än vad som tidigare gjorts gällande. Utöver de synliga stenvallar som delvis omgärdar den branta bergshöjden, finns ett flertal anläggningar under mark. De utgörs av stenpackningar som hänger samman i en storskalig konstruktion innanför murarna. Hela anläggningen verkar vara anlagd under bronsåldern, inom en period som omfattar minst 1200 år. Sammanfattningsvis bedöms anläggningen vara en så kallad vallanläggning med ett kultiskt och religiöst sammanhang, snarare än en skyddsbefästning.[sv]
Investigation
Arkeologisk forskningsundersökning [sv]
2009 års undersökning av fornborgen Gripeberg resulterade i flera spännande resultat. De stärkte hypoteserna från 2007 års undersökning och framförallt gav resultaten anläggningen en mer komplex karaktär. Undersökningen av den norra muren kunde, trots det begränsade dateringsunderlaget, stärka arbetshypotes att det fanns en tyngdpunkt i anläggandet och utnyttjandet av fornborgen under yngre bronsålder. Den norra och södra muren hade därmed samtida dateringar och uppvisade dessutom en likartad karaktär och uppbyggnad. Resultaten visade också att fornborgens norra del hade en tidigare okänd inre stenskonstruktion, som gav intryck av att kunna innehålla gravar. Direkt under den norra muren framkom ett deponerat fynd. Det utgjordes av ett medvetet slaget bergartsfragment med slipade och prickhuggna ytor. Resultaten visade även att murverket möjligen inte haft någon ingång. Det stärkte, tillsammans med dateringen och framkomsten av den inre stenpackningen, hypotesen om fornborgen som en möjlig gravhägnad eller vallanläggning.[sv]
Investigation
Arkeologisk forskningsundersökning [sv]
Under hösten 2007 genomförde Smålands museum en mindre arkeologisk forskningsundersökning av fornborgen Gripeberg. Projektets målsättning formulerades utifrån två ståndpunkter. Det första syftet
var att försöka klargöra borgens karaktär, funktion och datering, samt förstå det sammanhang i vilket den ingått. Det andra syftet var att driva undersökningen med en tydlig pedagogisk vinkling. Undersökningen genomfördes tillsammans med medlemmarna i Kronobergs arkeologiska förening och deltagare
i projektet Skog & Historia. Sammanlagt deltog ett 40-tal amatörer under de två veckor som undersökningen pågick. Projektet visade att den södra muren anlagts under yngre bronsålder och att den västra muren, med en helt annan karaktär, var historisk. Vid undersökningen framkom ett antal stenpackningar som antogs kunna vara förhistoriska gravar. Anläggningen bedömdes också ha haft en annan betydelse än som försvar.[sv]
var att försöka klargöra borgens karaktär, funktion och datering, samt förstå det sammanhang i vilket den ingått. Det andra syftet var att driva undersökningen med en tydlig pedagogisk vinkling. Undersökningen genomfördes tillsammans med medlemmarna i Kronobergs arkeologiska förening och deltagare
i projektet Skog & Historia. Sammanlagt deltog ett 40-tal amatörer under de två veckor som undersökningen pågick. Projektet visade att den södra muren anlagts under yngre bronsålder och att den västra muren, med en helt annan karaktär, var historisk. Vid undersökningen framkom ett antal stenpackningar som antogs kunna vara förhistoriska gravar. Anläggningen bedömdes också ha haft en annan betydelse än som försvar.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Till följd av utvidgningen av en grustäkt inom fastighetens Bogersro 3:45, gjordes år 1968 en arkeologisk undersökning. Den omfattade en rektangulär anläggning av klumpstenar och en domarring. Dessa tycks motsvara platsen för nuvarande RAÄ Östra Torsås 6:3 och 6:1. I den rektangulära anläggningen, som i rapporten benämns anläggning 1, fanns ett brandlager och en central stenpackning. I brandlagret framkom bronsfragment, järnnitar, järnspik, ett bryne, brända ben och kol. Domarringen, som i rapporten benämns anläggning 2, bestod av sex kvarvarande klumpstenar, samt en kantkedja av mindre stenar. Inom denna var ett brandlager samt en central stenpackning. Under denna framkom en nitbricka, en järnspik och brända ben. I kantkedjans sydvästra del framkom även en sekundärgrav med ett bryne och brända ben. Sydväst om anläggning 2 var en sekundärgrav med fynd av ett bryne och brända ben.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Vid vårplöjning år 1992, påträffades två fläckar av sot och kol i en åker söder om gravfältet Gullhögarna (Dädesjö 401). Platsen undersöktes samma dag av Smålands museum. Den första fläcken visade sig härröra från botten av en brandgrav. Anläggningen (som benämndes A17) bestod av ett kraftigt sotigt lager med enstaka brända ben och kolbitar. Den andra sotfläcken påträffades i sydvästra delen av åkern och bedömdes som recent. Året därpå påträffades minst nio härdplatser på samma åker. Fornlämningen tolkas nu som flatmarksgravfält och fick RAÄ-nummer 402:3. På rapporten står det dock RAÄ 401-402.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
Orsak till undersökningen var planer på att uppföra ett bostadshus i den norra delen av Hagatorpet (L2023:3183). Fornlämningen var redan innan undersökningen skadad och nästan hela undersökningsområdet var redan mycket påverkat. Topografin på plats tydde på att någon slags markberedning troligen redan hade utförts inom fornlämningen. Det är okänt när detta kan ha skett. Avsaknaden av äldre fynd i undersökningsområdet stärker den tolkningen. De olika fynden från platsen är övervägande järnskrot i dåligt skick och av allmän karaktär, vilket inte ger någon lokal koppling till platsen eller någon personlig koppling till någon av de boende på torpet. Bedömningen i fält är att inget av fynden är äldre än 1850 eller ha något större vetenskapligt eller pedagogiskt värde, och bedöms därför kunna selekteras bort efter dokumentation.[sv]
Investigation
Kulturhistorisk förstudie [sv]
Med anledning av Växjö kommuns planer på att omvandla området vid Hagavik till Dalbostrand från fritidshus till permanent boende, gjorde Kulturparken Småland en inventering av områdets kulturhistoriska värden. Underlaget visade att de kulturhistoriska värdena i området kopplas till den välbevarade sekelskiftesbebyggelsen och järnvägen. Inför en eventuell exploatering av området förordas också en arkeologisk utredning som syftar till att bedöma förekomsten av under mark liggande boplatser, framförallt från stenåldern.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Under 2016 gjordes första steget av en arkeologisk utredning inom Hagaviksområdet vid Helgasjöns södra del. (Växjö 7:10, 7:36 m fl). Inom området fanns ett antal kulturhistoriska lämningar, men också flera platser som bedömdes vara bra lägen för förhistoriska boplatser.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Inför en planerad exploatering gjordes en arkeologisk utredning steg 2 inom fastigheterna Växjö 7:10, 7:36 m. fl. Ett område ofta benämnt kallat Hagavik och Annevik. Inom område Sweco 08 påträffades rikligt med sentida fyndmaterial i form av glas, porslin, tegel, järnbitar och en hästsko. Dessa fynd kan knytas till den torplämning som legat i området (RAÄ Växjö 444). Inga fysiska spår efter torpet kunde ses. Möjligen har det legat i ett område där det förekommit täktverksamhet. Vid utredningen mättes även flera stenmurar.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Då röset skadats i samband med en stentäkt gjordes en arkeologisk undersökning år 1943. Kistan var orienterad NÖ-SV och var troligen mellan 6,5 och 6,9 m lång. Några av takhällarna i södra och norra änden var blottade när undersökningen påbörjades. Båda gavelhällarna lutade starkt utåt. Två av de västra sidohällarna lutade något inåt. Fyllningen som bestod av grus och intill 0,3 m stora stenar, nådde upp till 0,4 m under takhällarna i kistans södra del. Ca 10-20 cm under markytan i kistans norra och och södra ände, låg spridda skärvor av brända ben i ett diffust brandlager. I södra delen fanns några urneskärvor. Det mesta av gravgodset fanns under brandlagret i två olika nivåer, brandlagrets undre gräns var dock svår att iaktta vid undersökningen.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med utvidgningen av en grustäkt inom Norratorp 1:3 år 1973, gjordes en arkeologisk undersökning av en hällkista från yngre stenålder. Hällkistan låg i en flack stensättning och i botten av graven hittades bland annat fyra flathuggna pilspetsar.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
År 1930 undersöktes en hällkista inom Fylleryd 1:1, Ör socken. Graven upptäcktes i samband med stentäkt i ett förmodat odlingsröse. Hällkistan hade byggts under slutet av bondestenåldern, men fynden visade att platsen hade fortsatt att användas som grav både under brons- och järnåldern. Bland annat framkom slagen flinta varav ett föremål med någon form av ristning, en järnkniv, delar av en bronspincett, glas- och bärnstenspärlor, delar av tre flintdolkar och en slipad flintyxa, små keramikskärvor och brända ben m.m. Fynden förvaras på Statens Historiska Museum.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
År 1909 gjorde arkeologen Knut Kjellmark en arkeologisk undersökning av en stensättning med en hällkista. (RAÄ 71:1 i Öjaby socken). Den var placerad ca 750 m N om Räppe station. Kistan var 6 x 1 m stor och hade två bevarade takhällar. Inne i kistan hittades ett antal spån, avslag och skrapor av flinta, en flintpil med urnupen bas, en slipsten av kvartsit och två flintdolkar. Fynd som är typiska för en grav från slutet av bondestenåldern. Vid hällkistans södra ände syntes en mörk fläck i marken. I den hittades inte mindre än 385 medeltida silvermynt! Antagligen låg skatten ursprungligen i någon form av hölje, kanske en skinnpung som sedan grävdes ner och gömdes under stensättningen. Under skatten hittades den bakre delen av en enkel skafthålsyxa som måste ha hittats och sedan placerats under skatten av den som gömde mynten. År 1935 återvände Kjellmark till platsen för att restaurera hällkistan och även undersöka 1/3 av stensättningen runt hällkistan. Utanför hällkistan hittades ett litet medeltida ringspänne, en liten bit av en slipad flintdolk, och en sekundärgrav med en stor mängd brända ben. En bit från denna hittades också en liten bronskniv och en eldslagningssten av flinta. Det är uppenbart att graven har varit känd och även återanvänd under lång tid efter stenåldern. Fynden från de båda undersökningarna förvaras på Statens Historiska Museum i Stockholm (Nr 13932 och 21136)[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I juli år 1937 undersöktes hällkistan RAÄ 92:1 i Växjö socken. Eftersom man använt röset som stentäkt sedan år 1935 återstod endast en rösebotten av det omgivande röset. Dess ursprungliga diameter bedömdes ha varit ca 15 m. Till följd av stentäkten saknades takhällar till den 4,8 x 1,52 m stora kistan. Lagerföljden utgjordes av 40 cm stenblandad jord och därunder ett 40 cm tjockt sandlager, i vilket ett tiotal skelettbegravningar från slutet av bondestenåldern kan ha funnits. Från dessa begravningar hittades fynd av ett flertal flintdolkar, en skafthålsyxa och sex stora flintavslag med retuscher. Att både äldre föremål och själva graven återanvänts vid minst ett senare tillfälle, visas av ett flertal fynd från kistans övre fyllning och utanför kistan. Det är ett fragment av en båtyxa från mellersta bondestenåldern, en del av en flintdolk som återanvänts som eldslagningssten, ett fragment av en järnkniv, en nitbricka av järn, keramikskärvor, slagg och en stor mängd brända ben. De senare fynden är antagligen från minst en begravning från järnåldern, där den döda personen kremerats tillsammans med ett eller flera djur.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Inför avstyckning och bebyggelse på Gemla Norregård 2:5 (numera 2:10), undersökte landsantikvarie Jan-Erik Anderbjörk ett röse innehållande en hällkista år 1956. Kistan hade N-S:lig riktning och framträdde efter att stenarna i ytskiktet hade rensats bort. Kistans östra och västra sidor hade vardera tre hällar, samt mindre stenar lagda i kallmur. Gavelhällen i norr saknades, vilket gjorde kistans längd svår att bedöma. Den torde ha uppgått till omkring 9 m. Bredden var 1,25 m. Några takhällar kunde ej konstateras. Kistan var upp till överkanten fylld med grus och 0,1-0,4 m stora stenar. I hela kistans övre fyllnadslager påträffades brända ben, liksom utanför kistans östra sida. Vid mitten av västra kistväggen påträffades krossad lerurna liggade på några flata stenar, som ingick i en röseartad stensamling. Här kunde även ett otydligt brandlager iakttas. I och omkring urnan anträffades endast brända ben av samma slag som de tidigare. På 0,15 m djup under hällarnas överkant i kistans norra del, låg en stenläggning och under denna anträffades en flintspets. På ursprunglig mark låg mindre stenar, som möjligen kunde ha bildat kistans botten.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
Under sensommaren 1990 undersöktes en skadad hällkista med rösebotten belägen vid Telestad, söder om Växjö. Den hade tidigare undersökts 1892 av Carl Wibling, som fann två skafthålsyxor samt en dolk eller spjutspets av flinta. Röset hade före det plundrats på sten, som malts ned till makadam och använts vid vägbygge. Platsen var dessutom belamrad med skräp och avfall. Själva kistan var mycket omrörd och skadad. Den var orienterad i nord-syd, men eventuell gradavvikelse gick ej att fastställa. Den centrala delen var genomgrävd, men ändarna verkade relativt orörda. Här påträffades rester av ett stenlagt golv. Anläggningarna bestod för övrigt av brandgravar, troliga brandgravar, stolphål, anläggningar utan fynd, samt större gropar. Fynden bestod av brända ben, föremål av brons (varav en pilspets kunde dateras till bronsålderns period IV), samt keramik (av vilka några kunde dateras till stridsyxekulturen). Peter Skoglund studerade senare kistan, och skickade några av de oidentifierade metallföremålen till analys. Dessa visade sig då vara senneolitiska armringar av kopparlegering. I en artikel tolkade Skoglund stolphålen som resterna av ett neolitiskt kult- eller dödshus.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med ett vägbygge på 1920-talet hade stora delar av hällkistan Kalvsvik 26 och dess röse krossats och använts som makadam. År 1946 gjorde därför chefen för Smålands museum, Jan Erik Anderbjörk, en arkeologisk undersökning av hällkistan tillsammans med hembygdsföreningen i Kalvsvik. Kistan var 6,5 m lång och hör till de större i Kronobergs län. Bredden var intill 0,7 m och djupet ca 1 m. Vid undersökningen framkom två flintdolkar (M 14383 och 14384), en flintskrapa (M 14397), ett kärnfragment i flinta (M 14398), samt gravmaterial i form av en mindre mängd brända ben (M 14399).[sv]
Investigation
Work in progress...