201 to 220 of 353 hits.
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med en exploatering av en yta nära Växjö flygplats gjordes en arkeologisk förundersökning. Den omfattade delar av en fossil åkermark (Växjö 116:1), en stenkrets (Öjaby 31:2), en stensättning (Öjaby 213), en bengrop (Öjaby 214), samt en del av en förhistorisk boplats (Öjaby 215). Bengropen daterades till folkvandringstid, boplatsen till perioderna yngre bronsålder till och med vikingatid och den fossila åkermarken röjdes under olika delar av järnåldern.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Under år 2018 gjordes en större undersökning av ett område med boplatslämningar och ett gravområde. Syftet var att fastslå lämningarnas kronologi, funktion och relation till omkringliggande fornlämningar. Platsen hade använts kontinuerligt över mycket lång tid. Den äldsta dateringen från boplatsen var från tidig jägar-/ samlarstenålder ca 7000 f. Kr., vilket är den äldsta dateringen av en anläggning i Växjötrakten. till slutet av vikingatid. Under slutet av bronsålder och början av äldre järnålder (ca. 700 till 200 f.Kr.) anlade man ett stort antal eldstäder och kokgropar inom boplatsen. Någon fast bebyggelse fanns dock inte. Därefter verkar platsen ha varit obrukad fram till perioden 200 till 600 e.Kr. (yngre romersk järnålder och folkvandringstid). Från detta skede hittades eldstäder men även stolphål som ingått i små, stolpburna byggnader. I mindre skala verkade platsen ha brukats ända fram till slutet av vikingatid. Detta framgick bland annat av att man fann en särskild typ av keramik, så kallad östersjökeramik, i ett av förrådshusen. Vid den förundersökning som gjorts tidigare undersökte man flera röjningsrösen i närheten av boplatsen. Man kunde då urskilja två tydliga faser då man röjt marken för odling. Dessa faser motsvarade de perioder då man även brukat boplatsen.
Den grav som undersöktes var en låg stensättning vilken innehöll kremerade ben från två begravningar. En 14C -datering av ett bränt ben från en yngre individ visade att denna begravning ägt rum under romersk järnålder (0–200 e.Kr.). I graven fanns även ben från en äldre individ samt flera föremål av brons och järn som ingått i ett bälte från folkvandringstid (400–550 e.Kr.). Bälten av denna typ ingick i mansdräkten och man kan därför anta att den begravda personen varit en man.[sv]
Den grav som undersöktes var en låg stensättning vilken innehöll kremerade ben från två begravningar. En 14C -datering av ett bränt ben från en yngre individ visade att denna begravning ägt rum under romersk järnålder (0–200 e.Kr.). I graven fanns även ben från en äldre individ samt flera föremål av brons och järn som ingått i ett bälte från folkvandringstid (400–550 e.Kr.). Bälten av denna typ ingick i mansdräkten och man kan därför anta att den begravda personen varit en man.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Smålands museum har i samband med en planerad exploatering gjort en särskild arkeologisk utredning inom fastigheten Öjaby 28:1 i Växjö kommun. Utredningen visade att det inom exploateringsområdet fanns ett flertal tidigare oregistrerade gravar kring röset RAÄ 169. De utgjordes av välvda och flacka stensättningar, samt en ofylld kvadratisk stensättning med klumpstenar i hörnen. Utredningen visade också att det skadade röset RAÄ 169, verkligen var ett röse och hade en tydlig kantkedja. De nyupptäckta gravarna knöt i söder an till ett tidigare beskrivet, men ej registrerat gravfält med liknande gravtyper. Gravfältet låg också i ett stråk av gravar som följde utmed den gamla landsvägen norr ut mellan Öjaby och Öhr.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
Under juni 2008 genomfördes en arkeologisk förundersökning av ett tidigare okänt gravfält (RAÄ Öjaby 169). Gravfältet bestod av 27 gravar i form av flacka stensättningar, 1 kvadratiskt röse, en ofylld stensättning med klumpstenar och en stensättning med mittblock. Ytligt bränt benmaterial från två av stensättningarna daterades till äldre bronsålder.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med byggnationen av en industritomt gjordes en begränsad arkeologisk förundersökning. Den omfattade en del av ett område med fossil åker (Öjaby 116:1), en hällristning (Öjaby 115:1) och en kolningsgrop (Öjaby 171). Resultatet av undersökningen visade att det fanns enstaka boplatslämningar inom förundersökningsområdet. I samband med schaktningen runt skålgropsblocket framkom en stensättning med en förmodad kantkedja (Öjaby 170). Stensättningen var placerad så att det kluvna blocket med skålgropar låg helt centrerat i dess mitt. Den undersökta kolningsgropen producerade sannolikt kol med hög kvalité och kolningen skedde mellan 1660- till 1950-talet.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I närheten av Växjö flygplats gjordes en spännande upptäckt inför en byggnation år 2009. Mellan den ålderdomliga vägen från Jönköping till Växjö och ett område med fossil åkermark, påträffades ett gravfält med 27 brandgravar (Öjaby 169). Gravarna gick inte att se innan grästorven togs bort. Det fanns också ett stort kvadratiskt röse och en kvadratisk klumpstensformation. Det brända benmaterialet från de undersökta gravarna visade att gravfältet använts under större delen av bronsåldern. Det finns exempel på andra brandgravfält från äldre bronsåldern i Smålands inland, men få som är undersökta i modern tid. Benmaterialet visade att alla de gravlagda personerna var vuxna och i vissa gravar fanns gåvor i form av slaget stenmaterial. Gravfältet måste ha varit väl känt under bronsåldern eftersom det låg synligt utmed den gamla vägen. Den fossila åkermark (Öjaby 116:1) som fanns i undersökningsområdets östra del karterades och tre röjningsrösen undersöktes. De daterade kolproven visade att man börjat stenröja området under bronsålder vilket innebär att odlingsmark och gravområde varit samtida. Förmodligen har odling sedan pågått i extensiv form under lång tid. Den svedjebränning som utfördes under 15- eller 1600-talet var förmodligen den sista odlingen i området.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med planerade husbyggnationer inom fastigheten Odensjö 3:11, gjordes en arkeologisk förundersökning år 2000. Den ena lokalen, RAÄ 123:1 i Odensjö socken, innehöll bearbetad kvarts och flinta från tidig- till mellersta jägarstenålder och boplatslämningar som daterades till perioderna senneolitikum - äldre bronsålder respektive romersk järnålder. Inom den andra boplatsen, RAÄ 124:1, framkom endast ett flintavslag vid förundersökningen. RAÄ 123:1 bedömdes ha ett högt vetenskapligt värde.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
År 2001 genomfördes en särskild arkeologisk undersökning av stenåldersboplatsen RAÄ 123:1, Odensjö socken i Ljungby kommun. Undersökningen berörde en boplats som genom fynd och 14C-analyserade anläggningar, kunde dateras till slutet av tidigmesolitikum (7200 - 6500 f. Kr.). Koldaterade anläggningar visade att platsen också hade använts sporadiskt under senneolitikum - äldre bronsålder, samt under romersk järnålder. Fyndmaterialet av flinta och kvarts var maximalt utnyttjat och inom boplatsen gick det att urskilja två slagplatser. Boplatsen tolkades som en uppehållsplats för en mindre grupp människor.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Inför planerna på ett nytt bostadsområde invid Bolmen i Odensjö, gjordes en arkeologisk utredning. Denna visade att spåren av två stenåldersboplatser med slagen flinta och kvarts fanns inom utredningsområdet. Boplatserna kom att kallas fornlämning 123:1 och 124:1 i Odensjö socken.[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
Efter en storm gjordes arkeologisk efterundersökning av gravfältet RAÄ 112 i Odensjö socken. Ett mindre antal gravar, bland annat en järnåldersdös undersöktes.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Inför en planerad exploatering inom fastigheten Öjaby 28:1 genomfört en arkeologisk utredning i 2 steg. Resultatet innebar att tre fossila åkermarksområden, två fynd, en härd, en kolningsgrop samt en stentäkt påträffades.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
Inför rivning och nybyggnation inom befintlig fastighet utfördes en arkeologisk förundersökning inom som berörde gravfältet RAÄ Öjaby 60:1 och boplatsen RAÄ Öjaby 110:1. I stora delar av området, främst den västra som berörde gravfältet, förekom störningar från senare tiders verksamhet. Totalt framkom 24 anläggningar i form av härdar gropar och stolphål. Härdarna var främst koncentrerade till den nordöstra delen av området, medan stolphålskoncentrationen vilken tolkades som en möjlig huslämning, framkom väster där om. Endast ett fynd av bearbetad flinta gjordes. Dateringarna tydde på en kontinuitet från stenålder fram i förromersk järnålder, vilket även stöddes av kringliggande fornlämningar.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Under år 2004 gjordes en så kallad frivillig arkeologisk utredning inom området Kloster söder om Alvesta. Platsen utgjordes av ett sandigt näs i sjön Salen och vid schaktning framkom spåren av en liten boplats. De utgjordes av två härdar, ett stolphål och en kokgrop, samt avslag och några enstaka delar av redskap. Utifrån fynden kan man anta att människor hade varit där både under jägar- och bondestenåldern. Platsen blev inte exploaterad vid detta tillfälle, utan boplatsen finns med beteckningen RAÄ 126 i Aringsås socken.[sv]
Investigation
Delundersökning [sv]
I samband med breddning av vägen mellan Ljungby och Lagan år 1948, undersöktes två resta stenar (bautastenar). Dessa låg inom gravfältet RAÄ 151:1 i Berga socken och benämndes nr 68 och 71 på N. Gillgrens gravfältskarta upprättad år 1936. I ett brev från J. E. Anderbjörk till RAÄ år 1948 rapporterar han att stenen markerade en grav och att det omedelbart öster om stenen fanns ett 1,5 m stort och 0,1 m tjockt brandlager. I lagret fanns ett litet antal brända ben (M 14729 f), en hel och en försmält glaspärla (M 14729 e och d), samt samt två splittrade fragment av glaspärlor (M 14729 b och c). Utöver detta framkom även en avspaltad sländtrissa (M 14729 a).[sv]
Investigation
Delundersökning [sv]
I samband med breddning av vägen mellan Ljungby och Lagan år 1949, undersöktes ett antal gravar inom gravfältet RAÄ Berga 151:1. Dessa benämndes nr 18, 29, 41, 45, 50, samt 51 på N. Gillgrens gravfältskarta som upprättades år 1936. I ett brev från J. E. Anderbjörk till RAÄ år 1949 rapporterar han om fynd och undersökningsresultat. Fynden omfattade bland annat pärlor, brända ben, knivar, brynen, en fiskekrok, en bronsarmring och ett spänne[sv]
Investigation
Provundersökning [sv]
I april 1987 fosfatkarterades ett ca 200.000 kvm stort område väst och sydväst om Telestads gård. Vid karteringen påträffades en skärva mellanneolitisk keramik nära hällkistan RAÄ 18, ett flintavslag och ett område med sot och skörbrända stenar. I rapporten från fosfatkarteringen (Åhman 1987-06-22) sägs det att en provundersökning bör ske. Det finns ingen rapport från någon sådan provundersökning, men det finns ritningar från en undersökning märkt Telestad v. 39. Det är högst sannolikt att det här är prov-undersökningen som omnämns i fosfatkarteringsrapporten. Ritningen visar ett 62 meter långt och 12 meter brett schakt, draget i öst-västlig riktning. Det finns också svartvita foton med tillhörande beskrivning, samt beskrivningar av diabilder (vilka saknas). Beskrivningarna säger att undersökningsområdet var "den blivande vägen", dvs Torparvägen. Det finns också fynd som hör ihop med grävningen, nämligen 5 kolprover, ett blandat stenmaterial, ett troligt mikrospån av flinta, samt ett troligt flintavfall. Kontakt togs med ATA (2021-09-10), men inte heller de har uppgifter om någon rapport från provundersökningen."[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
Efter att ett gravfält (RAÄ Angelstad 42:1), en rest sten (RAÄ Angelstad 41:1), en treudd (RAÄ Angelstad 40:1) och ett område med fossil åkermark (RAÄ Angelstad 87:1) blivit skadade vid avverkning och efterföljande markberedning, beslutade Länsstyrelsen att gravarna skulle restaureras och några av röjningsrösena skulle förundersökas. Totalt sex röjningsrösen undersöktes och kolprover samlades in från samtliga. Två kolprover var dock för små för att dateras. Totalt kunde sex kolprover dateras (Ua-10378 till Ua-10384). Sex av sju dateringar föll inom perioden äldre järnålder (500 f.Kr. - 500 e.Kr.).[sv]
Investigation
Räppe industriområde AU/FU. RAÄ Bergunda 50:1, 152:1, 158:1, 241, 243 & 244. Sm. M 68101 (2000) [sv]
Arkeologisk förundersökning [sv]
År 2000 genomförde Smålands museum och UV väst en arkeologisk förundersökning av två områden med fossil åkermark (RAÄ Bergunda 152 och 158) i Räppe industriområde utanför Växjö. Lämningen innehöll också en hällkista, RAÄ 50. Vid undersökningen av vad man trodde var ett relativt okomplicerat röjningsröseområde kunde man identifiera spåren av ett förhistoriskt kulturlandskap. Till att börja med framkom en tidigare okänd stensättning (RAÄ 243) och ett hålvägssystem (RAÄ 244). Det intressanta med hålvägarna var att det fanns vägar som gick förbi och fram till både hällkistan och stensättningen. Man kan därför tänka sig att gravarna under långa tider var viktiga för människor, som minnesmärken, kultplatser, eller orienteringspunkter. En av hålvägarna ledder också till en möjlig stenhusgrund bredvid hällkistan. Strax söder om Räppe vid torpet Stora Hammar finns ytterligare en sådan stenhusgrund. Den tolkas som ett kulthus som haft en rituell funktion. Även skålgropsblock påträffades på platsen. Utöver förundersökningen av den fossila åkermarken gjordes en utredning för att bedöma förekomsten av förhistoriska boplatslämningar. Inom RAÄ 158 framkom ett komplext område med boplatslämningar från senneolitikum - äldre bronsålder till och med järnålder som fick benämningen RAÄ 241.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
Efter att den arkeologiska utredningen av boplatslämningar inom Räppe industriområde visat på ett komplext och välbevarat bronsålderslandskap av hålvägar, röjningsrösen och gravar, utfördes en arkeologisk förundersökning år 2002. Förundersökningen förstärkte bilden som utredningen gett. En ny grav identifierades, en stensättning som tidigare troddes vara ett röjningsröse (RAÄ 248). Man hittade även åtminstone tre skålgropsblock (RAÄ 246), sten- och jordvallar, samt en stenanläggning som tolkades som resterna av ett hus. Det framkom även mer boplatslämningar och fynd (RAÄ 241) samt hålvägar. Huset tolkades som ett möjligt kult- eller dödshus och hålvägarna gick såväl dit som till den nyfunna graven. Sammanlagt var hålvägssystemet ca 1 km. Området i Räppe är unikt, och visar på hur intressanta lämningar som kan finnas i områden som inte brukats under historisk tid.[sv]
Investigation
Work in progress...