241 to 260 of 370 hits.
Arkeologisk utredning [sv]
Syftet med den särskilda utredningen (AU2), var att med utgångspunkt från utredningens etapp 1 fastställa, om det fanns fornlämningar dolda under mark. Frågan gällde såväl boplatslämningar som gravar. Efter utredningens etapp 2 stod det klart att det inom exploateringsområdets södra del fanns en boplats som sannolikt härrör från jägarstenåldern (RAÄ Ljungby 129). Boplatsens omfattning var dock oklar. Vid utredningen tillvaratogs åtta flintfynd varav ett mikrospån med retusch. Strax intill koncentrationen av flintfynd påträffades en mörkfärgning som sannolikt utgjorde en förhistorisk anläggning. Ytterligare tre möjliga förhistoriska anläggningar påträffades inom den södra delen av utredningsområdet. Dessa fick beteckningen RAÄ Ljungby 131. I utredningsområdets norra del påträffades två härdliknande anläggningar vars karaktär var svårbestämd. Ett antal rösen inom RAÄ Ljungby 127 och 130 torvades av och de antogs vara spår av odlingsröjning snarare än gravar.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
I samband med en planerad gång-/cykelväg gjordes en arkeologisk utredning steg 2. Delar av platsen låg i direkt anslutning till den vendel- /vikingatida boplatsen RAÄ Ljungby 59:1 (L1954:8528). Sammantaget hittades fyra stolphål, tre härdar samt två gropar. Fynden utgjordes av ett bränt ben, två bitar järnslagg från järnframställning, en bit bränd lera, ett fintavslag samt fem skärvor keramik från viktingatid/tidig medeltid. Sex av boplatsanläggningarna och samtliga fynd kopplas till boplatsen L1954:8528 som därmed fick en utökad utbredning. Två av anläggningarna daterades till vendel-/vikingatid. Vidare påträfades två härdar ca 60–80 m nordost om boplatsen, varav en daterades till vendel-/vikingatid.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Arkeologisk utredning av fornlämning 59:1 i Ljungby socken och kommun. Inom utredningsområdet framkom spår i form av fynd och anläggningar från en förhistorisk boplats.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
Fornlämning RAÄ 59:1 i Ljungby socken är belägen i Replösa, direkt öster om ån Lagan inom den nordöstra delen av staden Ljungby. Fornlämningsmiljön präglas av höggravfält från yngre järnålder där det närmaste, RAÄ 37:1, låg ett 20-tal meter sydväst om det aktuella undersökningsområdet. Vid förundersökningen fastslogs att boplatsen till huvudsak uppvisade spår från tiden omkring vikingatid – tidig medeltid. Dateringen bygger på tre koldateringar samt keramikfynd. Förutom keramik bestod fyndmaterialet av järnslagg, ugnsfragment, flinta, obestämbara järnföremål (en del kan vara recenta), ett fåtal brända ben samt några fragment lerklining. Keramiken är av allt att döma tidig Östersjökeramik. Den enda bedömningsbara flintan av de fyra som hittades, utgjordes av ett mikrospån.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Under hösten 2015 gjordes en särskild arkeologisk undersökning av en boplats och ett hantverksområde vid Replösa, i den östra delen av Ljungby (RAÄ Ljungby 59:1). Vid undersökningen fann man olika typer av lämningar som eldstäder, stora gropar och ugnar. Vissa ugnar har förmodligen brukats för matberedning. Bland annat hade man rostat korn som antagligen skulle användas vid ölbryggning. Utöver hushållssysslor verkar järnframställning ha varit en viktig sysselsättning på platsen. Förutom blästugnarna påträffades en stor hög med slagg från järnframställning, ett så kallat slaggvarp. Detta visar att avsevärda mängder järn tillverkats på platsen. I utkanten av området fanns även en mängd stolphål som ingått i ett stolpburet hus. Huset hade rivits, återuppbyggts och reparerats i olika omgångar. Bland fynden fanns en stor mängd slagg från järnframställning men även krukskärvor. De flesta skärvorna var av så kallad östersjökeramik och dessa kärl har förmodligen tillverkats i Skåne. Keramikens datering, och även 14C-analyserna, visade att platsen använts under perioden omkring 750 till 1150 e Kr. Detta motsvarar den senare delen av yngre järnålder och början av medeltiden. Detta tyder på att platsen främst varit ett område för hantverk och andra sysslor och först i andra hand en plats för boende. Förmodligen hör hantverksområdet samman med en större bebyggelse som legat utanför undersökningsområdet.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med planeringen av industrimark i Ljungby år 1976 undersöktes en rest sten, RAÄ Kånna 32:1. Intill denna fanns en mindre stenpackning och en ca 2 m stor grop med sotig sand. Inga gravfynd eller andra fynd framkom dock. I närområdet avbanades mindre markytor och där framkom fragment av keramik från järnåldern, samt två härdar och en sotig grop. Kol från härdarna daterades till romersk järnålder.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Under våren 2024 genomfördes en arkeologisk utredning, steg 1 och 2, inom fastigheten Rinkaby 3:3. Utredningen genomfördes med anledning av att en solcellspark planerades att anläggas på fastigheten. Sedan tidigare finns områden med fossil åkermark registrerat i och i anslutning till, utredningsområdet. Vid utredningen kunde två, sedan tidigare oregistrerade, områden med fossil åkermark konstateras inom fastigheten. Även boplatslämningar påträffades på två platser i anslutning till den äldre strandlinjen. En anläggning kunde dateras till 1459–1634 e.Kr.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med anläggandet av en ridbana gjordes år 1994 en arkeologisk förundersökning. I anslutning till FU-området fanns två rösen (RAÄ 35 och 36), samt ett område med fossil åkermark (RAÄ 72).[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
Under två dagar i november 2020 utfördes en förundersökning av ett röse, L1955:9698, med omliggande mark i Aringsås i Alvesta. Undersökningen utfördes på uppdrag av Länsstyrelsen för att kartlägga skadestatus på röset samt bedöma huruvida eventuella under mark dolda fornlämningar fanns i närområdet. Inga lämningar påträffades i området utanför röset. I röset kunde stora delar av bevarade lager påvisas och fynd av slaget stenmaterial påträffades. Två sotfläckar i botten av röset daterades till förromersk–romersk järnålder. Om röset skulle beröras av en exploatering bedömer Museiarkeologi sydost att en arkeologisk slutundersökning är nödvändig. Länsstyrelsen beslutar om ytterligare antikvariska åtgärder.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
År 1909 gjorde dr. Knut Kjellmark en arkeologisk undersökning av de centrala delarna av röset RAÄ 36:1 i Aringsås socken. Graven låg 200 m sydöst om lägenheten Fridhem, på högsta delen av den ås som sträcker sig parallellt med sjön Salens västra strand. Vid undersökningen påträffades ett antal flintskärvor. När Alvesta köping senare ville ta grus från åsen gav Riksantikvarieämbetet tillstånd till museichefen Jan-Erik Anderbjörk att undersöka och ta bort hela röset år 1955. Efter bortröjningen av träd och buskar visade sig graven vara 28 m i diameter och 3,5 m hög. Det hade också ett brätte runt om och precis i raskanten mot grustäkten hittades ett svärd och en rakkniv av brons (M 18156-29 och 30, samt M 18156-28). När stenarna lyftes bort från röset framkom flera sekundärbegravningar i form av fragmenterade lerkärl och brända ben. Det hittades också en sländtrissa relativt högt uppe i röset. I botten av röset fanns två rektangulära stenkonstruktioner, vilka tolkades som husgrunder. Den första var 4 m lång, 2,4 m bred och 1,5 m hög och den andra var 4,2 m lång, 2,2 m bred och inte lika väl bevarad som den första. Denna typ av byggnader har aldrig förr påträffats vid undersökning av bronsåldersrösen i Norden. Anderbjörk tolkade dem som grvmonument, då de i botten hade en tydlig kantkedja, men inga fynd framkom. Det fanns även andra typer av stensatta gångar eller stenfigurer under röset.[sv]
Investigation
Arkeologisk forskningsundersökning [sv]
Som en del av forskningsprojektet Runstenar i Tiohärad, genomfördes en arkeologisk undersökning i anslutning till runstenen RAÄ 38:1 (Sm 42) i Ryssby socken. Undersökningen berörde även RAÄ 213 i Ryssby socken, en neolitisk boplats. Runstenar beskriver ofta livsöden under slutet av järnåldern och början av medeltiden. Inom projektet försökte arkeologer och historiker förstå mer om varför runstenarna står där de står i landskapet och om det har skett några speciella aktiviteter i anslutning till dem. Undersökningen visade att stenen definitivt stod på sin ursprungliga plats. Den gav också en god bild av hur monumentets grundfundament såg ut, men det gick inte gick att urskilja spår av bebyggelse eller speciella aktiviteter intill stenen. Resultaten var viktiga för fortsättningen av projektet, som bland annat kommer att fokusera på en analys av historiska kartor. Genom dem kan man undersöka äldre ägorstrukturer, som kan vara viktiga om man vill förstå runstenen i Tuna.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Då handelsområdet Samarkand skulle utökas i slutet av 1990-talet, gjordes en arkeologisk förundersökning inom den fossila åkermarken RAÄ 291:1. Denna syftade i första hand till att avgöra den förekomst av boplatslämningar som antyddes genom analys av markkemiska data. I södra delen av området framkom en tidigare okänd stensättning (RAÄ Växjö 347) som delvis torvades av, men som lämnades utanför explateringen. Både stensättningarna och den fossila åkermarken karterades också inom förundersökningen. För de exploateringsytor som låg utanför fornlämningen gjordes en arkeologisk utredning.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med att handelsområdet Samarkand skulle utökas i början av 2000-talet berördes en stensättning med kantvall (RAÄ Växjö 290:1) och ett område med fossil åkermark (RAÄ Växjö 291:1). Undersökningen visade att man hade börjat stenröja odlingsmarken under äldre bronsålder och fortsatte fram i romersk järnålder. Stensättningar med kantvall brukar traditionellt bedömas som gravar, men eftersom det inte gick att avgöra om de få benfragmenten var av djur eller människa, bedömdes funktionen som oklar. Kol som togs på tre ställen under kantvallen daterades till perioderna äldre bronsålder, förromersk järnålder och romersk järnålder.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med bytet av en gammal fjärrvärmeledning och en vattenledning i Växjö stad, gjordes en arkeologisk förundersökning i form av en schaktningövervakning. Vid undersökningen framkom grunden till en källare. Väggarna bestod av stora stenar och det fanns flera nivåer av golvlager. Det understa trägolvet kunde 14C-dateras till 1400-talet och förmodligen var det vid denna tid som källaren byggdes. På de övre golvnivåerna fanns fynd från källarens sista brukningstid. Där framkom bland annat en tapp och en kran till en öltunna. På den översta golvnivån i källaren hittades ett danskt silvermynt präglat år 1644. Efter den förödande stadsbranden år 1658 gjordes en ny stadsplan. Bebyggelsen i området flyttades och källaren togs ur bruk.[sv]
Investigation
Schaktövervakning [sv]
I samband med nedläggning av kanaliseringsrör i delar av Sandgärdsgatan, Kronobergsgatan, Storgatan och Linnégatan i Växjö, gjordes en arkeologisk schaktningsövervakning. Den syftade till att fastställa om det fanns bevarade kulturlager eller anläggningar i de tidigare grävda ledningsschakten. När det gällde ledningsdragningen i Kronobergsgatan, Storgatan och Linnégatan kom den att göras utan Smålands museums vetskap och inga resultat redovisas därför därifrån. Inga kulturlager, anläggningar eller fynd framkom dock i schaktet från Sandgärdsgatan.[sv]
Investigation
Schaktkontroll [sv]
I samband med nedläggningen av en VA-ledning i Sandgärdsgatan i Växjö, gjordes en arkeologisk schaktningsövervakning. Inom den södra delen av Sandgärdsgatan, i anslutning till Kungsgatan framkom ett flertal kulturlager med fynd från 1500 - 1700-tal.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
När en ny väg skulle byggas genom Sandsbro i Växjö, gjordes en arkeologisk förundersökning år 2002. Den berörde en boplats kallad RAÄ 40:1 i Gårdsby socken. Området delades av ett vattensjukt område och efter förundersökningen gavs den södra delen benämningarna Gårdsby 280 och 283. En härd inom RAÄ 40:1 daterades till senmesolitikum, och det är möjligt att boplatsen härrör från denna tid. Det skulle kunna förklara anläggningarnas svaga färgning. I övrigt var det få fynd och mycket recenta spår inom förundersökningsområdet.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
När väg 23 skulle få en ny sträckning genom Sandsbro i Växjö, genomförde Smålands museum en särskild arkeologisk utredning. Vid utredningen grävdes flera provschakt. Området delades in i delområdena A - F. I ett schakt inom område B (som till viss del överlappar med den några år senare upptäckta RAÄ 281, en boplats) hittades en härdbotten och en bit keramik. Man hittade också bränd lera, som inte verkar ha tillvaratagits.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
SU1 - arkeologisk undersökning inom Gårdsby 40:1
SU2 - landskapshistorisk analys inom Gårdsby 282[sv]
SU2 - landskapshistorisk analys inom Gårdsby 282[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med grävning för en VA-ledning fram till den nya scenen i NÖ delen av Linnéparken i Växjö, gjordes en arkeologisk förundersökning under våren 2014. I schaktet framkom delar delar av en stensatt väg från 1700-talet, samt en stepackning med stora mängder felbränt tegel. Då Växjö fortfarande var en utpräglad trästad under 1700-talet antogs tegeltillverkningen höra samman med någon av domkyrkans om- och tillbyggnationer. Två kolprover i lagret daterades från 1400 - 1600-talet.[sv]
Investigation
Work in progress...