261 to 280 of 370 hits.
Schaktövervakning [sv]
Vid grävning för en vatten- och avloppsledning i anslutning till RAÄ 39:1 och 40:1, Moheda socken, utfördes en schaktövervakning med efterföljande arkeologisk undersökning. Ett schakt upptogs, 110x45 meter. I detta identifierades tre möjliga gravanläggningar (A1-3). A1 var en oregelbunden eller oval stensättning utan kantkedja. Ett svagt sotigt område noterades i den centrala delen. I detta framkom ett brandlager. Här hittade man träkol, brända ben och ett oidentifierbart järnföremål med en cirkulär bronsplatta. A2 var en oregelbunden stensättning utan kantkedja. Inga fynd framkom, men man tog ett kolprov (F1). A3 var en oregelbunden stensättning utan kantkedja. Anläggningen hade inget brandlager eller brända ben. Fynden bestod av träkol, ett knivskaft av järn samt ett knivblad av järn. Ett kolprov (F1) från anläggning 1 (Va-2017) C-14 daterades till 2340±80 BP, alltså förromersk järnålder.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med en restaurering år 1943 genomfördes en arkeologisk undersökning inne i Sjösås gamla kyrka. I golvet hittades stengrunden och delar av konstruktionen till en medeltida träkyrka. Man fann även spår av dekor med geometriska mönster i rött, svart och vitt. Under golvet fanns gravar samt fynd som kan dateras från och med mitten av 1200-talet. Mynten som framkom vid undersökningen separerades från det övriga fyndmaterialet och förvaras på Smålands museums myntkabinett.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
Den 8:e-9:e mars 1989 företogs en arkeologisk undersökning inom delar av en skadad gravhög, RAÄ 122 i Berga socken. Skadan hade uppstått då en fägata varit anlagd tvärs genom gravfältet. De centrala delarna av gravhögen och därmed större delen av gravgömman och benlagret, var söndertrampade och borteroderade. I högens norra del påträffades dock brända ben som låg i ett tunt, sotigt sandskikt. Inget brandlager kunde konstateras, vilket tyder på att själva kremeringen kan ha skett någon annan stans. Eftersom inga fynd framkom kunde graven inte dateras vid tillfället.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
Inför en täktutvidgning 1997 vid Luhrpasset, utförde Smålands museum en förundersökning. Vid undersökningen karterades 25 röjningsrösen. Inom ett begränsat område framkom nio anläggningar i form av härdar, gropar och stolphål. Två röjningsrösen daterades till sen historisk tid och två härdar daterades till sen jägarstenålder och representerar troligen en senmesolitisk boplats (RAÄ 138).[sv]
Investigation
Antikvarisk kontroll [sv]
Inför nydragning av väg E4 från Strömnäsbruk gjordes i januari 1992 en antikvarisk kontroll inom ett område vid Skafta 1:10. Där hade man tidigare uppmätt höga fosfathalter. P.g.a. tjäle kunde området endast delundersökas. Inom en begränsad yta undersöktes en husgrund, troligen från 1800-talet, en fossil åkerterass, samt två nedgrävningar (möjligtvis förvaringsgropar). Fynden bestod av keramik. Lämningarna benämndes RAÄ Traryd 56:1.[sv]
Investigation
Kartering [sv]
I sjön Exens södra ände, kring det som i folkmun kallades Husön, fastnade dragen ofta på bottnen när man fiskade. Vegetationen på ön var också något annorlunda än på fastlandet. 1932 sänktes vattenståndet i sjön, och stockar blev då synliga på sjöbottnen. Stockarna bildade två ringar kring det som nu blivit en landtunga. Det var tydligt att det var en fornlämning.
Den första att beskriva den nyupptäckta fornlämningen var folkskoleinspektör Oskar Lidén, som rapporterade till riksantikvarien och skrev om fyndet i Hyltén Cavalliusföreningens årsbok. Han identifierade stockarna som resterna av palissader och kunde också beskriva resterna av vallgravar och murar. En mer detaljerad kartläggning gjordes året därpå (4-8 oktober 1933) av Claes Claesson från historiska muséet och kapten Bror Kugelberg. De grävde även några provgropar, men verkar inte ha gjort några fynd. Claesson och Kugelberg beskrev även de fynd som tidigare gjorts på platsen av lantbrukaren Sander Larsson. De bestod av kanonkulor av sten, tre stridsyxor varav en inbäddad i oxiderad lera, en dolk?, en hammare, samt hästtänder. Ett skelett hade även hittats 0,5 m under vattenytan, med rester av ett ca 80 cm långt svärd i handen. Skelettet låg utanför palissaden, med huvudet mot norr och armarna utsträckta. Kring skelettet fanns rostfläckar. Skelettet och svärdet föll dock sönder när vattnet sjönk undan. På fastlandet mellan Skararps by och borgen, hade Larsson hittat fler kanonkulor, en stridsyxa, en svärdsknapp, en hammare och en järnkula. Fynden förvarades först hemma hos Larsson, men överfördes senare till Smålands museum (M 6372-85).
Lidén nämnde att fler fynd av sten- och järnkulor gjorts i närheten. ”Kammarstycken” dvs. delar av kanoner, skall också har framkommit i en torvmosse i Ryd ett par år innan 1932. År 1978 hittades en skäggyxa knappt två km söderut, på en udde som tidigare varit en ö där Bolmån går ihop med Lagan (RAÄ 137). Skäggyxan hittades med ett neolitiskt material, men har tyvärr inte bevarats. 1949 (RAÄ 174) samt 1986 gjordes fynd av svärd mindre än en km österut, vid Bolmåns utlopp i Exen. Svärdet från 1986 är välbevarat och har daterats till 1300-tal. Båda svärden finns på Smålands museum (M 14809 och M 67628). Skageholm inventerades efter stormen Gudrun 2005, och man fann då tre rotvältor som antingen togs bort eller trycktes tillbaka. Inga fynd gjordes vid det tillfället.
Det finns inga dateringar från Skageholm, men historiska källor visar att borgen med säkerhet existerat mellan 1415 och 1453. Den ska ha ägts/byggts av Abraham Brodersson Tjurhuvud, som innehade hela Sunnerbo som län. Han hade köpt Skararps gård 1402 av väpnaren Folke Päderson. Området hade tidigare varit klosterjord och tillhört Nydala. Borgen låg i gränstrakterna mellan Sverige och Danmark och var därför av strategisk betydelse och år 1453 föll den i danska händer. De rikliga vapenfynden har lett till många spekulationer om den strid eller strider som ägt rum där. Skageholm nämns inte bland de borgar som förstördes av Engelbrekts underbefälhavare 1434, men det kan enligt Claesson och Kugelberg inte uteslutas då ”Karl Knutsson 1448 påbjuder dess iståndssättande samtidigt med de då förstörda Rumlaborg och Piksborg”. Det har också spekulerats att borgen slutgiltigt kan ha förstörts under Nordiska sjuårskriget (1563-70), kanske på grund av kanonerna. Kanoner användes dock redan i slutet av 1300-talet, så det är inget som motsäger att även de kan spegla något som hände i mitten av 1400-talet. Förutom platsens strategiska läge, har nog också den rikliga sjömalmen och slåtterängarna varit av betydelse när borgen byggdes. Namnen Skararp och Skageholm har antagligen samma bakgrund. Skararp går tillbaks på ett äldre Skaghatorp (1456). Skage betyder ”udde”.[sv]
Den första att beskriva den nyupptäckta fornlämningen var folkskoleinspektör Oskar Lidén, som rapporterade till riksantikvarien och skrev om fyndet i Hyltén Cavalliusföreningens årsbok. Han identifierade stockarna som resterna av palissader och kunde också beskriva resterna av vallgravar och murar. En mer detaljerad kartläggning gjordes året därpå (4-8 oktober 1933) av Claes Claesson från historiska muséet och kapten Bror Kugelberg. De grävde även några provgropar, men verkar inte ha gjort några fynd. Claesson och Kugelberg beskrev även de fynd som tidigare gjorts på platsen av lantbrukaren Sander Larsson. De bestod av kanonkulor av sten, tre stridsyxor varav en inbäddad i oxiderad lera, en dolk?, en hammare, samt hästtänder. Ett skelett hade även hittats 0,5 m under vattenytan, med rester av ett ca 80 cm långt svärd i handen. Skelettet låg utanför palissaden, med huvudet mot norr och armarna utsträckta. Kring skelettet fanns rostfläckar. Skelettet och svärdet föll dock sönder när vattnet sjönk undan. På fastlandet mellan Skararps by och borgen, hade Larsson hittat fler kanonkulor, en stridsyxa, en svärdsknapp, en hammare och en järnkula. Fynden förvarades först hemma hos Larsson, men överfördes senare till Smålands museum (M 6372-85).
Lidén nämnde att fler fynd av sten- och järnkulor gjorts i närheten. ”Kammarstycken” dvs. delar av kanoner, skall också har framkommit i en torvmosse i Ryd ett par år innan 1932. År 1978 hittades en skäggyxa knappt två km söderut, på en udde som tidigare varit en ö där Bolmån går ihop med Lagan (RAÄ 137). Skäggyxan hittades med ett neolitiskt material, men har tyvärr inte bevarats. 1949 (RAÄ 174) samt 1986 gjordes fynd av svärd mindre än en km österut, vid Bolmåns utlopp i Exen. Svärdet från 1986 är välbevarat och har daterats till 1300-tal. Båda svärden finns på Smålands museum (M 14809 och M 67628). Skageholm inventerades efter stormen Gudrun 2005, och man fann då tre rotvältor som antingen togs bort eller trycktes tillbaka. Inga fynd gjordes vid det tillfället.
Det finns inga dateringar från Skageholm, men historiska källor visar att borgen med säkerhet existerat mellan 1415 och 1453. Den ska ha ägts/byggts av Abraham Brodersson Tjurhuvud, som innehade hela Sunnerbo som län. Han hade köpt Skararps gård 1402 av väpnaren Folke Päderson. Området hade tidigare varit klosterjord och tillhört Nydala. Borgen låg i gränstrakterna mellan Sverige och Danmark och var därför av strategisk betydelse och år 1453 föll den i danska händer. De rikliga vapenfynden har lett till många spekulationer om den strid eller strider som ägt rum där. Skageholm nämns inte bland de borgar som förstördes av Engelbrekts underbefälhavare 1434, men det kan enligt Claesson och Kugelberg inte uteslutas då ”Karl Knutsson 1448 påbjuder dess iståndssättande samtidigt med de då förstörda Rumlaborg och Piksborg”. Det har också spekulerats att borgen slutgiltigt kan ha förstörts under Nordiska sjuårskriget (1563-70), kanske på grund av kanonerna. Kanoner användes dock redan i slutet av 1300-talet, så det är inget som motsäger att även de kan spegla något som hände i mitten av 1400-talet. Förutom platsens strategiska läge, har nog också den rikliga sjömalmen och slåtterängarna varit av betydelse när borgen byggdes. Namnen Skararp och Skageholm har antagligen samma bakgrund. Skararp går tillbaks på ett äldre Skaghatorp (1456). Skage betyder ”udde”.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Inför en planerad exploatering inom fastigheten Uppvidinge-Lenhovda 112:1 genomfördes en arkeologisk utredning steg 2, samt förundersökning. Vid undersökningarna som berörde fornlämningarna L1954:6039, L2022:5606, L2022:5607, L2022:5608, L2022:5788, L2022:5782, L2022:5776, L2022:5759, L2022:6792, L2022:5758 och L2023:496, framkom fossil åkermark, kolbottnar och boplatser.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Med anledning av tillbyggnad av fastigheten Odensjö 1:5 i Skatelövs socken, utförde Smålands museum 2002 en arkeologisk utredning steg 1 och 2. Innan utredningen fanns det inga registrerade fornlämningar i området. 12 sökschakt drogs. En härd och två fynd av flinta påträffades.[sv]
Investigation
Inventering [sv]
I samband med RAÄ:s och Skogsstyrelsens inventering av forn- och kulturlämningar inom det så kallade Skog- och historiaprojekt, framkom ett antal lösfynd (M 68029) i anslutning till kolningsanläggningen RAÄ Hemmesjö 806. Projektet startade år 2003 och pågick i några år framåt. Endast en rapport finns (från året 2003), men det är oklart vilket år fyndet är från.
Påsen märkt Hemmesjö 806 innehöll 6 fragment av kvarts, 5 av bergart, samt 4 flintfragment.[sv]
Påsen märkt Hemmesjö 806 innehöll 6 fragment av kvarts, 5 av bergart, samt 4 flintfragment.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med exploatering för ett utvidgat industriområde inom fastigheten Bergkvara 6:1 samt del av Bergkvara 6:21 (blivande fastigheten Snapperiskogen 1), gjordes en fördjupad förundersökning år 2018. Området omfattade ett röjningsröseområde, en stensättning, samt ett röse och under mark framkom boplatslämningar från tidig bronsålder till och med folkvandringstid. De boplatslämningar som fanns inom det aktuella området utgjorde spår efter en långvarig, kontinuerlig bebyggelse som förmodligen flyttat runt inom sin odlingsmark. Vid tidigare undersökningar inom fossil åkermark har man främst påträffat begränsade boplatslämningar och någon motsvarighet till den boplats som framkom inom det aktuella förundersökningsområdet är inte känd. I de fall större boplatser framkommit har kopplingen till den fossila åkermarken försvunnit. Denna kombination av boplatslämningar och fossil åkermark gav därför en ovanlig möjlighet att undersöka en bebyggelse från bronsålder och äldre järnålder tillsammans med sin omgivande odlingsmark. Den sammansatta fornlämningsmiljön med de två tidigare kända gravarna ökade ytterligare lämningarnas värde. Boplatslämningarnas största potential låg i att de ingick i en sammansatt och ovanligt välbevarad fornlämningsmiljö. En fortsatt särskild arkeologisk undersökning föreslogs därför inför en exploatering av området. En sådan undersökning bedömdes vara av stort intresse både för forskarvärld och allmänhet. Fynden från undersökningen (M 67969) härrörde från grav- och boplatsområdet RAÄ 271 i Bergunda socken.[sv]
Investigation
Snapperisskogen 1, SU. RAÄ Bergunda 269, 270, 271, 272, 244, 55:1 och 159:1. Sm. M 67796 (2019) [sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
I samband med en ombyggnad av väg 120 mellan Göteryd och Delary förundersöktes sex lokaler. De representerade mänsklig påverkan i kulturlandskapet så som röjningsbränning under 200-500-talet, odlingslämningar från 500- till 1600-talet, samt historiska spår av bebyggelselämningar.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
På uppdrag av Länsstyrelsen i Kronobergs län genomfördes en arkeologisk undersökning inom fastighet Ramnäs 1:18. Fornlämning L2018:1529 var registrerad som en lägenhetsbebyggelse med namnet Bräkentorp, även kallad ”Sodanissens tomt”. Den innehöll lämningar efter en backstuga och låg på norra sidan av väg 120 som Trafikverket planerade bygga om för att öka trafiksäkerheten. År 2021 undersöktes resterna av backstugan bestående av stensatt grund och en separat källargrop. Platsen omgärdades av stenmurar. Fyndmaterialet bestod av hushållsrelaterade fynd, särskilt kärl för matservering och förvaring. Glas från fönster, buteljer och fotogenlampor förekom rikligt. Enstaka fynd utgjordes av en sked i nysilver, ett hammarhuvud, en hästsko, ett bibelkors i metall samt några små flaskor av pressglas avsedda för mediciner eller parfym. Det troligaste är att Bräkentorp anlades som torp/backstuga mellan åren 1864-1966 i samband med laga skifte. Minst fyra hushåll bodde i torpet fram till att det revs 1930, bland andra Nils Johannesson Sodanissen med familj som bodde där mellan åren 1881-1904. Vid förundersökning taget kolprov inom trolig husgrund, under en stenläggning, gav 14C resultat 335 +-40 BP, vilket motsvarar 1460-1645 AD (2 sigma).[sv]
Investigation
Schaktkontroll [sv]
I samband med arbetet kring en miljökonskekvensbeskrivning år 2001 påträffades två spetsade pålar i ett dräneringsdike. Mot bakgrund av den stora kunskapspotentialen i fynd som bevarats i mossar daterades en av pålarna på initiativ av Smålands museum. Pålen visade sig vara från 1500-talet.[sv]
Investigation
Kulturhistorisk förstudie [sv]
I syfte att sammanställa och öka kunskapen kring den plats där Carl von Linné växte upp, genomfördes en kulturhistorisk utredning år 2006. Studien gjordes inför firandet av Linnéåret 2007, samt för att ge underlag inför eventuella framtida arkeologiska undersökningar på platsen. Arbetet gjordes i form av litteratur-, arkiv- och kartstudier, samt genom inmätningar av synliga lämningar på platsen.[sv]
Investigation
Arkeologisk utredning [sv]
Inför Carl von Linnés 300-årsjubileum år 2007 önskade kyrkorådet i Stenbrohult att öka kunskaperna om platsens kulturhistoria genom ett pedagogiskt arkeologiskt projekt. Detta syftade till att öka deltagandet och kunskaperna om arkeologi, historia och kulturarvet för barn i åk 4 och 5 i Älmhults kommun. Syftet var också att få en bättre inblick i när prästgården etablerades och hur den kom att förändras fram till avhysningen vid slutet av 1800-talet. Lämningarna efter den gamla prästgårdstomten visade sig vara omfattande och fornlämningen var betydligt mer komplex än förväntat, genom spår från flera förhistoriska tidsperioder. Fynden antydde att gården etablerades senast under högmedeltid. Kyrkan i Stenbrohult har sannolikt uppförts på 1200-talet som en så kallad gårds- eller privatkyrka av en stormannaätt. De äldsta gårdslämningarna skulle hypotetiskt kunna utgöra rester av den sätesgård till vilken kyrkan ursprungligen uppförts. De äldsta fynden består enbart av två skärvor yngre svartgods. Några högmedeltida hus kunde inte beläggas. Den nyfunna boplatsen visade fynd från mesolitikum och keramik från brons- eller järnåldern. En anläggning daterades till 1200-970 f. Kr.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med att gång- och cykelvägen öster om stensättningen Växjö 105:1 behövde breddas, gjordes en arkeologisk undersökning. I detta fall valde man att enbart undersöka den två meter breda remsa i stensättningens östra del som skulle beröras av breddningen. Den övriga delen av stensättningen ligger fortfarande kvar orörd. De brända humanben som framkom i en sekundärgrav, 14C-daterades och man kan konstatera att gravläggningen gjordes under äldre bronsålder någon gång mellan 1 400 och 1 100 f. Kr. Begravning genom kremering var vanligast under senare delen av bronsåldern och under järnåldern. Denna grav är dock ett av flera exempel på att man även utfört kremationsbegravningar under tidig bronsålder. Något som man tidigare trodde var mycket ovanligt. Några gravgåvor eller någon urna hittades inte trots att all jord från stensättningen sållades.[sv]
Investigation
Arkeologisk undersökning [sv]
När vägen mellan Växjö och Rottne skulle byggas om år 1999, gjordes en arkeologisk undersökning inom den västra delen av gravfältet RAÄ 11:1 i Söraby socken. På gravfältet fanns ursprungligen ett 30-tal stensättningar, högar och resta stenar. Vid vägomläggningen skulle fyra av gravarna undersökas, men all planering ställdes på ända när fornlämningen visade sig vara betydligt mer komplex än vad man föreställt sig. Då undersökningen var över hade arkeologerna hittat ytterligare åtta stensättningar och två domarringar, med fynd av bland annat ett likarmat spänne, ler- och glaspärlor, bronsknappar och en pincett, liksom en stor stenpackning med mängder av små stenkonstruktioner som innehöll brända ben, harts och kol. Dessa gravar var från perioden yngre romersk järnålder till vendeltid (400 - 800 e. Kr.) Utöver det fann man två skeppsristningar, varav den ena fanns på en av domarringarnas klumpstenar och den andra på ett markfast block (RAÄ Söraby 224). I strandkanten var också tre garvningsgropar. De daterades till yngre romersk järnålder respektive folkvandringstid - vendeltid. När dessa lämningar var undersökta och borttagna gjordes ytterligare en avbaning med grävmaskin. Under det som arkeologerna trodde var ett naturligt grus- och sandlager, visade det sig finnas spår av två långhus och ett tjugotal brandgravar (RAÄ Söraby 223). De daterades till senare delen av förromersk järnålder till och med äldre romersk järnålder (ca 200 f. Kr. - 200 e. Kr.). Tre av brandgravarna innehöll vapengåvor med bland annat en lansspets och ett eneggat svärd. Två av brandgravarna med gravurnor hade placerats intill väggen i ett av husen, som en del av en ritual. Längst i botten fanns också boplatslämningar och fynd från olika delar av stenåldern. Undersökningen visade vilken fantastiskt lång platskontinuitet som kan finnas på gravfälten inom det gamla folklandet Värend och att urlakade jordlager är en problematik som måste beaktas.[sv]
Investigation
Arkeologisk förundersökning [sv]
Inför en planerad ändring av vägkorsningen mellan väg 880 och 897 vid Stockekvarn, gjordes en arkeologisk förundersökning av boplatsen RAÄ 99:1 i Söraby socken. Förundersökningen visade att spåren var av historisk karaktär. Se även föregående rapporter under referenser.[sv]
Investigation
Efterundersökning [sv]
När vägen mellan Växjö och Rottne skulle släntas gick man av misstag för nära gravfältet RAÄ 11:1 i Söraby socken. Smålands museum gjorde en arkeologisk efterundersökning och kunde konstatera att två stensättningar och ett brandlager skadats. Ett fåtal fynd av brända ben gjordes.[sv]
Investigation
Work in progress...