Skansgatan, St Peder/Lödöse (RAÄ 23) LM-DO (1983 - 1984) [sv]
Other languages: Skansgatan, St Peder/Lödöse (RAÄ 23) (swedish)
Län: Västra Götaland
Landskap: Vg
Socken/stad: St Peder/Lödöse
Fastighet: Skansgatan
Fornlämning: 23
Diarienummer, Lödöse museum: 1983
Medeltidsstaden Gamla Lödöse: 170 [sv]
Län: Västra Götaland
Landskap: Vg
Socken/stad: St Peder/Lödöse
Fastighet: Skansgatan
Fornlämning: 23
Diarienummer, Lödöse museum: 1983
Medeltidsstaden Gamla Lödöse: 170
Anledning: Kraftverkets transformatoranläggning. Datering: Medeltida byggnadslämningar 1100-1400-tal.Anledning: schaktning för elkabel i Skansenvägen.
Sträckan utefter Skansenvägen, från Långgatan till Skansens huvudbyggnad, västra gaveln, utgör den sista kabeldragningen i kraftverkets Lödöseprogram för året. Sträckan utgör drygt 100m och grävdes med 40cm:s bredd till ett djup av genomsnittligt 60cm. I partiet från ca 2m-12m nåddes skikt med bränd lera, delvis rödbränd lera, skiktad med sot resp. sotblandad. Dessa skikt tolkas åtminstone delvis som inomhusgolv i en sannolikt relativt sen (senmedeltida, 1500-1600-tal?) bebyggelse. Kraftiga stenar omkring 7m föreföll vara delar av en husgrund. På sträckan fram till 4m förekom en del tätare liggande sten, kanske en utomhus stenläggning av samma karaktär som påträffats i DN-grävningen. Därefter påträffas sänkan efter den igenfyllda vallgraven. Söder om detta avsnitt vid 23m, förekom avsevärt större steninslag möjligen spår av en vallmur. En kraftigare ansamling av tegelskrot kan uppfattas som fyllnadsmaterial. Utmed västra längan av Lyckebo (nordsidan) under en recent grusfyllning upp till 25cm djup förekom hårt packat material med tegelskrot och murbrukspartiklar i fet brunsvart mylla. Enstaka större stenar skulle kunna ha ingått i någon anläggning, men inget stenmaterial var fast förbundet med annat genom murbruk. Ytterst lite fynd: enstaka spik, ingen enda medeltida keramikskärva för ev. datering. En del tegelmått kunde tas- i detta avsnitt var det alltigenom medeltida typ. Schaktet följde sedan asfaltskanten på västsidan om uppfartsvägens mynning, utefter planen på västra delen av platån. Under ytmyllan förekom en tät stenläggning med smärre stenar ca 7-10cm i bottenskiktet. Den var så jämt lagd att den uppfattades som en avsiktlig markfixering. En bit därifrån påträffas en gjuten cementtrappa. Trappan kan inte vara äldre än Skansens huvudbyggnad (1890) och tydligen har efter den tillhörande uthusbyggnadens rasering här skett en överfyllnad med matjord.
Avslutande kabelschaktning sträckan 88-100m.
Schaktningen fördes i porös svart mylla med en del tegelskrot och enstaka recenta materialinslag (glas, 1800-tals fajans, sentida dörrbeslag). Ett keramikinslag av möjligen 1600- eller 1700-talstyp förekom (ej närmare bestämbart exemplar). Enstaka stenar förekom i denna fyllnadsjord; endast på ett begränsat parti påträffades en anläggningsrest: plant lagda stenar, delvis i form av hällar, i partiet 90-92m. Troligen är det en markfixerande stenläggning, tyvärr var en datering inte möjlig att göra, men de antas vara från husets uppförande. Fyndmaterialet var magert, förutom ett bronsfynd. Men den viktigaste upplysningen är att den nuvarande platåbildningen i den västra delen av Skanskullen inte är ursprunglig. Överhuvudtaget kan mna nog inte med större framgång utgå från Skanskullens nuvarande ytplan, när mna försöker bilda sig en uppfattning om den medeltida borganläggningen- den har sannolikt anlagts på en vida mer kuperad terräng och inrättats därefter.