Arkeologisk undersökning [sv]
I augusti till oktober 1993 utförde Smålands museum en slutundersökning på fastigheten Berg 6:2 i Bergs socken, Växjö kommun, Kronobergs län. Den föranleddes av planerna på att öppna en bergtäkt. Området låg på väst- och sydvästsidan av ett berg. Undersökningen berörde röjningsröseområden och en grav, vilken innehöll undersökningens enda fynd: 5 g brända ben från människa.[sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
Under augusti–september 2018 genomförde Museiarkeologi sydost en arkeologisk undersökning av boplatsen RAÄ 263 och stensättningen RAÄ 63:2, i Bergunda socken, Växjö kommun, Kronobergs län. Två ytterligare lämningar framkom som inte var kända inför undersökningen, en kolbotten (RAÄ Bergunda 268) som låg i kanten på boplatsen, samt en senmesolitisk grav (L2019:3971). Stensättningen RAÄ 63:2 visade sig vid undersökningen till stor del vara uppbyggd av skärvig eldpåverkad sten och kom att omtolkas till att definitionsmässigt vara en skärvstensgrav. Undersökningen genomfördes i området Bredvik som utvecklas till en ny stadsdel i Växjö.[sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
Vid Brände udde sydöst om Växjö utfördes en särskild arkeologisk undersökning
inom en del av boplatsen RAÄ 392 i Växjö socken. Brände udde är en mindre
halvö i sjön Trummen och undersökningsområdet berörde ett strandnära läge på
uddens södra del. Undersökningen gjordes med anledning av att Växjö kommun
anlade en gång- och cykelväg runt Trummen och även en bro över sjön mellan
Brände udde och Teleborgs slott. Dessa markarbeten berörde då ett område med
boplatslämningar som var tidigare kända från en arkeologisk utredning.
Undersökningens första del, som utfördes i augusti 2008, gjordes inom ytan för en
gång- och cykelväg och senare i oktober samma år gjordes även en undersökning
för en provisorisk vändplan i områdets södra del. Vid undersökningarna framkom tolv härdar/härdgropar, fyra stolphål och två nedgrävningar. Bland de få fynden fanns bränd lera, ett
mikrospån av kristianstadflinta och ett porfyravslag. Kolprov från sex av härdarna
kunde 14C-dateras till perioden från mitten av bronsåldern till och med äldre romersk järnålder.
Tidigare antogs att det främst var stenåldersboplatser som legat i strandnära lägen, men vid ett par andra undersökningar i Växjötrakten, har man funnit spår av ett långvarigt extensivt utnyttjande under bronsålder och järnålder. En analys av strandlinjeförhållandena visar att boplatslämningarna vid Brände udde har legat direkt vid stranden. De äldsta härdarna, som daterades till yngre bronsålder, låg i den lägsta delen av området och under den värmeperiod då dessa anlades har vattenstånd förmodligen varit som lägst. Dagens förhållandevis låga vattennivå är ett resultat av sjösänkningar under 1800-talet.[sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med ett vägbygge på 1920-talet hade stora delar av hällkistan Kalvsvik 26 och dess röse krossats och använts som makadam. År 1946 gjorde därför chefen för Smålands museum, Jan Erik Anderbjörk, en arkeologisk undersökning av hällkistan tillsammans med hembygdsföreningen i Kalvsvik. Kistan var 6,5 m lång och hör till de större i Kronobergs län. Bredden var intill 0,7 m och djupet ca 1 m. Vid undersökningen framkom två flintdolkar (M 14383 och 14384), en flintskrapa (M 14397), ett kärnfragment i flinta (M 14398), samt gravmaterial i form av en mindre mängd brända ben (M 14399).[sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
Under hösten 2004 gjordes en särskild arkeologisk undersökning inom kvarteret Biskopshagen i Växjö. Den omfattade en boplats med tillhörande gravar från brons- och järnåldern, som var placerad på ett tidigare näs i Växjösjön. En ovanlig placering för regionen. Platsen hade använts tillfälligt men återkommande under senneolitikum till äldre bronsålder. Först under perioden yngre bronsålder till förromersk järnålder etablerades en mindre gård med tillhörande gravar, fossil åkermark och avfallsytor på platsen. Gravarna var placerade på en naturlig, låg och långsträckt höjdrygg med uppstickande berghällar. De var låga stensättningar som inte syntes alls innan grästorven togs bort. Gemensamt för dem var att ingen innehöll någon synlig begravning i form av brända ben. I stensättningarna fanns fynd i form av slaget stenmaterial. Bland annat en kvartsitkärna, ett så kallat lövknivsavslag, en slipad bergartsyxa, en knacksten och ett stort avslag i flinta.[sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med byggnationen av nya studentbostäder vid Linnéuniversitetet i Växjö, gjordes en särskild arkeologisk undersökning inom boplatsen RAÄ 351 i Växjö socken. Vid undersökningen framkom tio huskonstruktioner. Bebyggelsen hade ett äldsta skede i tidig förromersk järnålder, men bebyggelsens tyngdpunkt inföll inom perioden folkvandringstid och vendeltid, ca 400-700 e Kr. Byggnaderna omfattade såväl bostadshus som uthus och enklare skjulkonstruktioner. Några av de mindre husen tolkades som uthus dit särskilda aktiviteter knutits så som tröskning, textilproduktion och eventuellt bakning. Av husen från den folkvandringstida/vendeltida fasen har fyra bedömts vara boningshus med möjliga fähusdelar. På boplatsen fanns också ett antal blästugnar där man producerat järn. Ugnarnas datering sammanföll med boplatsskedet i folkvandringstid/vendeltid. Bebyggelsen har under den här perioden tolkats som en gårdsenhet vilken byggts om vid ett antal tillfällen. Bebyggelsestrukturen tycks inte ha varit reglerad eller uppbyggd efter någon igenkännbar gårdsstruktur. Odlingsekonomin baserades på jordbruk och boskapsskötsel och i de analyser av makrofossil som gjordes återspeglade såväl odling som bete. Makrofossilanalysen antydde också att flersäde kan ha förekommit, trots att man för Smålands inlands del annars inte brukar tala om flersäde förrän i sen tid. Bebyggelsen under folkvandringstid/vendeltid utgjorde en viktig länk i den bebyggelsehistoriska utvecklingen på Telestadsområdet. Gårds-bebyggelsen verkar ha utgjort ett mellanled i utvecklingen från en mer spridd bebyggelse under bronsålder och äldre järnålder mot en koncentration av bebyggelsen i vikingatid, då man flyttade mot övre delen av Telestadshöjden. På höjden anlades de yngre järnåldersgravfälten och där kom även den medeltida bytomten att ligga.[sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
Inför fortsatt utbyggnad av Kv. Professorn vid Linnéuniversitetet i Växjö, utförde Smålands museum en särskild arkeologisk undersökning år 2000. Man hade tidigare identifierat en järnåldersboplats inom RAÄ 351 i Växjö socken och målet var nu att studera fornlämningens norra del och vilka sysslor man utfört där.[sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
Under år 2001 utförde Smålands museum en särskild arkeologisk undersökning inom kv. Seglaren, vilket motsvarade de nordvästra delarna av boplats RAÄ 218 i Växjö socken. Undersökningen visade att platsen varit bebodd redan vid övergången mellan senmesolitikum och tidigneolitikum, ca 4000 år f Kr. Fynden och dateringarna från denna fas visar att även Smålands inland berördes av den neolitiseringsvåg som samtidigt svepte över Sydskandinavien. Från senare delen av tidigneolitikum fanns nedgrävningar och mindre kulturlagerområden som innehöll ett givande fyndmaterial. Särskilt intressant var keramiken från denna period som visade variation i dekor och kärlformer. Något motsvarande tidigneolitiskt keramikmaterial är sedan tidigare inte känt från det sydsvenska höglandsområdet. Fynden av flinta var sparsamma men visade att man under neolitisk tid främst använt flintyxor som råmaterial. På höjdpartiet i områdets östra del påträffades en flatmarksgrav från stridsyxeperioden. Ett lerkärl och ett flintspån var nedlagda som gåvor i graven. Graven låg endast 25 m från resterna efter gravröset RAÄ 18, som låg strax utanför undersökningsområdet. Vid den tidigare undersökningen av detta gravröse fann man skärvor av stridsyxekeramik, samt spår efter en stolpkonstruktion under själva röset. På samma plats uppfördes en hällkista under senneolitikum och denna byggdes i sin tur över av ett stort röse under bronsålder. Gravsättningar i form av sekundära brandgravar fortsatte sedan ända fram till början av yngre järnålder. Den undersökta stridsyxegraven kan därför sägas ingå i det första skedet av gravläggningar som gjordes i området. Trots att hällkistan anlades under senneolitikum och det stora röset under äldre bronsålder, fanns få eller inga boplatslämningar från dessa perioder. Från yngre bronsålder och äldre järnålder fanns dock flera lämningar efter långhus. Tretton säkra huslämningar kunde konstateras, men antalet hus kan ha varit högre. Husen hade främst legat på höjdpartiet i områdets övre del men det fanns även hus som anlagts i sluttningen nedanför. Husen visade en större spridning i området än vad man kunde förvänta. Traditionen att lägga husen i östvästlig riktning var stark på platsen. Samtliga hus låg i denna riktning trots att detta innebar att några av de hus som var anlagda i sluttningen hade en höjdskillnad på över två meter mellan husets västra och östra delar. Fem av husen C14-daterades och några kunde dateras utifrån jämförande material. Till yngre bronsålder hörde två huslämningar med divergerande stolprader som låg i områdets södra del. Från förromersk järnålder fanns lämningar efter två längre hus, ett i den nedre, västra delen och ett i den övre nordöstra delen. Ett av dessa hus hade en indelning i tre sektioner. Två hus kunde även dateras till romersk järnålder. Ett mindre hus med bevarade vägglinjer och gavlar låg i områdets nedre del. Huset var från den yngsta fasen på boplatsen och kunde dateras till slutet av romersk järnålder. Ett stort antal härdar fanns inom boplatsen. De låg oftast i grupper med 15-30 härdar i varje härdområde. Härdar och härdgropar hade dateringar från äldre bronsålder till romersk järnålder. Huvuddelen av härdarna kunde dock dateras till sen förromersk eller äldre romersk järnålder. Av de härdar som ingick i härdområden hörde så gott som alla till denna förhållandevis begränsade period. Härdområdena kunde inte direkt knytas till funktioner med anknytning till husen utan de är troligen lämningar efter andra typer av aktiviteter. Några härdar låg i rader vilket även det kan tyda på att de har anlagts i ett rituellt eller annat socialt sammanhang. Boplatslämningarna i kv. Seglaren hör till en tidsperiod på över 4000 år. Även om man inte fortlöpande kan följa bosättningen inom undersökningsområdet är det inte orimligt att anta att det i området har funnits en kontinuerlig bosättning under hela denna tid. Boplatsundersökningen ger här tillsammans med undersökningsresultaten från gravröset RAÄ 18 en bild av en bebyggelse som både visar en öppenhet för influenser och förändringar, men samtidigt har ett starkt drag av kontinuitet.[sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
Den 8:e-9:e mars 1989 företogs en arkeologisk undersökning inom delar av en skadad gravhög, RAÄ 122 i Berga socken. Skadan hade uppstått då en fägata varit anlagd tvärs genom gravfältet. De centrala delarna av gravhögen och därmed större delen av gravgömman och benlagret, var söndertrampade och borteroderade. I högens norra del påträffades dock brända ben som låg i ett tunt, sotigt sandskikt. Inget brandlager kunde konstateras, vilket tyder på att själva kremeringen kan ha skett någon annan stans. Eftersom inga fynd framkom kunde graven inte dateras vid tillfället.[sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
Inför en en exploatering av Telestadshöjden gjordes en arkeologisk undersökning inom en mindre yta av den södra delen av boplatsen RAÄ 218 i Växjö socken. Vid undersökningen hittades ett antal långhus från perioden förromersk järnålder och tidig romersk järnålder. Dateringarna inom husen har en spännvidd på mellan 240 och 320 år. Se även Åstrand, J. Smålands museums rapport 2004:11 för undersökningarna av fornlämningens norra del.[sv]
I arbeid...