Arkeologisk förundersökning [sv]
Galgelyckan nämns på Växjös kartor fram till mitten av 1800-talet. Det är platsen för Växjös äldsta kända avrättningsplats (Växjö 348:1). Antagligen användes den främst under 1600- och 1700-talet, men ingen vet säkert när avrättningarna startade där. År 2000 fanns det önskemål om att förtäta bebyggelsen i norra Växjö och därför gjordes en arkeologisk förundersökning av området, som idag är en park. Vid undersökningen framkom skelettgravar som innehöll lämningarna efter två individer. Arkeologerna fann även spår av boplatser från järnåldern och bronsåldern (RAÄ Växjö 359).[sv]
Ytplockning [sv]
I slutet av maj år 1890 hittades stora bitar av brända ben och kol, liksom ett antal järn- och bronsfragment vid lägenheten Vägaholm i Tånnö socken. Fynden ska ha påträffats ungefär 10 steg från landsvägen och en fot under markytan. Fyndets exakta position är oklar men enligt Ortnamnsregistret låg Vägaholm på Norrtorps ägor.[sv]
Delundersökning [sv]
I samband med rätning av vägen mellan Lagan-Vittaryd-Dannäs gjordes en arkeologisk delundersökning år 1957. Grav 13 och 14 undersöktes och utöver brända ben och rester av gravbålet framkom pärlor och andra fynd från yngre järnålder. Efter undersökningen togs de båda gravarna bort.[sv]
Arkeologisk förundersökning [sv]
Gravfältet RAÄ 60 ligger inom en tomt. I samband med en eventuell exploatering gjordes en extensiv förundersökning med meterrutor i gravfältets norra del (som ej skulle exploateras vid tillfället) och i den södra delen gjordes en förundersökning med maskin. I den norra delen påträffades stensättningar i rutorna och spår av begravningar i form av brända ben och en bronstorne till ett spänne. Två av benen daterades till vendeltid. I områdets södra del påträffades en stensättning som lämnades kvar, men inga boplatslämningar eller kulturlager framkom.[sv]
Antikvarisk kontroll [sv]
År 1977 grävdes ledningar i vägen mellan Växjö och Ör och dessa gick rakt igenom gravfältet RAÄ 60:1 i Öjaby. I ledningschaktet framkom en förmodad brandgrav med brända ben och ett 70 meter långt kolbemängt kulturlager. Undersökningen rapporterades aldrig, men år 2004 gjordes en enklare rapportsammanställning i Riksantikvarieämbetets försorg. Med hjälp av den kunde de då försvunna kol- och jordproverna återfinnas på Smålands museum år 2022. M 67971 omfattar ett kolprov och tre jordprov, men inga brända ben tillvaratogs vid undersökningen.[sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
Inför anläggandet av en ny kyrkogård på Hovshaga i Växjö gjordes en undersökning av röste RAÄ 127:1 i Växjö socken år 1979. Utöver en centralgrav med brända ben (F4) framkom ytterligare tre sekundära gravar (F3, F7 och F9), varav en var placerad i en stenkista över centralgraven. Övriga fynd var ett bronsföremål och en koncentration av keramik. Undersökningen rapporterades endast som en sammanställning år 2005. Röset daterades till yngre bronsålder.[sv]
Arkeologisk utredning [sv]
Med anledning av planerad byggnation på Gripagårdsområdet i Lenhovda, Uppvidinge kommun, genomförde Smålands museum en arkeologisk utredning (steg 1 och 2) av två områden. Schaktgrävning visade att det norra området innehöll boplatslämningar. Det södra innehöll rösen. Två av dessa undersöktes. I anläggning nr 1 påträffades bränt ben, som bedömdes vara ett fragment av en mänsklig överarm. Anläggning nr 28 innehöll en kistliknande konstruktion, men inga ben påträffades.[sv]
Arkeologisk utredning [sv]
Då bostäder planerades i Gripagårdsområdet gjordes en sk. frivillig arkeologisk utredning. Inget av arkeologiskt intresse framkom inom det aktuella området NV om RAÄ Lenhovda 39:2.[sv]
Arkeologisk förundersökning [sv]
Inför byggnation inom Gripagårdsområdet i Lenhovda, gjorde Smålands museum en arkeologisk förundersökning år 1993, då man identifierade en förhistorisk boplats. År 1994 gjordes en förundersökning av boplatsen, med målet att avgränsa och karakterisera den. Man fann stolphål som tolkades som rester av ett långhus av mesulatyp. Några daterande fynd framkom inte. C-14-datering visade på aktivitet under senmesolitikum, senmesolitikum/tidigmesolitikum, samt mellersta bronsålder.[sv]
Arkeologisk utredning [sv]
Inför en byggnation inom Gripagårdsområdet i Lenhovda gjordes en frivillig arkeologisk utredning i form av en fosfatkartering. Proverna visade på områden med förhöjda värden varför schaktning med antikvarisk medverkan föreslogs.[sv]
Arkeologisk forskningsundersökning [sv]
Under hösten 2007 genomförde Smålands museum en mindre arkeologisk forskningsundersökning av fornborgen Gripeberg. Projektets målsättning formulerades utifrån två ståndpunkter. Det första syftet
var att försöka klargöra borgens karaktär, funktion och datering, samt förstå det sammanhang i vilket den ingått. Det andra syftet var att driva undersökningen med en tydlig pedagogisk vinkling. Undersökningen genomfördes tillsammans med medlemmarna i Kronobergs arkeologiska förening och deltagare
i projektet Skog & Historia. Sammanlagt deltog ett 40-tal amatörer under de två veckor som undersökningen pågick. Projektet visade att den södra muren anlagts under yngre bronsålder och att den västra muren, med en helt annan karaktär, var historisk. Vid undersökningen framkom ett antal stenpackningar som antogs kunna vara förhistoriska gravar. Anläggningen bedömdes också ha haft en annan betydelse än som försvar.[sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
Vid vårplöjning år 1992, påträffades två fläckar av sot och kol i en åker söder om gravfältet Gullhögarna (Dädesjö 401). Platsen undersöktes samma dag av Smålands museum. Den första fläcken visade sig härröra från botten av en brandgrav. Anläggningen (som benämndes A17) bestod av ett kraftigt sotigt lager med enstaka brända ben och kolbitar. Den andra sotfläcken påträffades i sydvästra delen av åkern och bedömdes som recent. Året därpå påträffades minst nio härdplatser på samma åker. Fornlämningen tolkas nu som flatmarksgravfält och fick RAÄ-nummer 402:3. På rapporten står det dock RAÄ 401-402.[sv]
I arbeid...