Arkeologisk undersökning [sv]
I augusti till oktober 1993 utförde Smålands museum en slutundersökning på fastigheten Berg 6:2 i Bergs socken, Växjö kommun, Kronobergs län. Den föranleddes av planerna på att öppna en bergtäkt. Området låg på väst- och sydvästsidan av ett berg. Undersökningen berörde röjningsröseområden och en grav, vilken innehöll undersökningens enda fynd: 5 g brända ben från människa.[sv]
Delundersökning [sv]
Enligt uppgift i Fornsök skall de föremål som hör till L 1315 grävts upp ur en gravhög på ett gravfält i Bogla (RAÄ 19, Rogberga sn) år 1873. De kvarvarande gravarna på gravfältet är runda, fyllda stensättningar, samt resta stenar, så det mest rimliga antagandet är att fynden kommer från en stensättning. Föremålen skänktes år 1873 av riksdagsman P. Peterssons sterbhus. Anledningen till att fynden skänkes till Smålands museum i Växjö, trots att Bogla ligger i Jönköpings län, var sannolikt att Smålands museum vid den tiden var det enda kulturhistoriska museet utanför Stockholm.[sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
Vid Brände udde sydöst om Växjö utfördes en särskild arkeologisk undersökning
inom en del av boplatsen RAÄ 392 i Växjö socken. Brände udde är en mindre
halvö i sjön Trummen och undersökningsområdet berörde ett strandnära läge på
uddens södra del. Undersökningen gjordes med anledning av att Växjö kommun
anlade en gång- och cykelväg runt Trummen och även en bro över sjön mellan
Brände udde och Teleborgs slott. Dessa markarbeten berörde då ett område med
boplatslämningar som var tidigare kända från en arkeologisk utredning.
Undersökningens första del, som utfördes i augusti 2008, gjordes inom ytan för en
gång- och cykelväg och senare i oktober samma år gjordes även en undersökning
för en provisorisk vändplan i områdets södra del. Vid undersökningarna framkom tolv härdar/härdgropar, fyra stolphål och två nedgrävningar. Bland de få fynden fanns bränd lera, ett
mikrospån av kristianstadflinta och ett porfyravslag. Kolprov från sex av härdarna
kunde 14C-dateras till perioden från mitten av bronsåldern till och med äldre romersk järnålder.
Tidigare antogs att det främst var stenåldersboplatser som legat i strandnära lägen, men vid ett par andra undersökningar i Växjötrakten, har man funnit spår av ett långvarigt extensivt utnyttjande under bronsålder och järnålder. En analys av strandlinjeförhållandena visar att boplatslämningarna vid Brände udde har legat direkt vid stranden. De äldsta härdarna, som daterades till yngre bronsålder, låg i den lägsta delen av området och under den värmeperiod då dessa anlades har vattenstånd förmodligen varit som lägst. Dagens förhållandevis låga vattennivå är ett resultat av sjösänkningar under 1800-talet.[sv]
Delundersökning [sv]
Det första småländska glasbruket startade år 1623 eller 1624 i Halltorp socken, Kalmar län. Gustav II Adolf gav då Johan Glauwe ett kungligt privilegium och han fick frälseköpa fem gårdar i Halltorp mot löftet att starta en glastillverkning. Glauwe tog gården Germundslycke som sin sätesgård och bytte namnet till det mer ståndsmässiga Bökenberg (Alering & Arfvidsson 2023:11). I oktober år 1945 ska en mindre arkeologisk undersökning ha genomförts i Bökenberg. Det finns ett fyndmaterial (M 68117) men tyvärr ingen dokumentation från denna undersökning. Av litteratur, samt av Smålands museums kortkatalog att döma, är det dock sannolikt platsen RAÄ 74:1 som avses (Smålands museums kortkatalog M 17513 - M 17516, samt Alvemo 1984:301). Samma plats skall också ha stenröjts på 1960-talet, varvid ett större block och flera huvudstora bitar glasslagg framkom (Fornsök, Halltorp 74:1). I privilegiebreven framgår dock inte exakt var hyttan/hyttorna var belägna, utöver beskrivningen ”Bökenberg i Halltorp” (Larsson 1981:89). I anslutning till Glauwes gårdar finns två fyndplatser mindre än en kilometer från varandra, som visar att det pågått glastillverkning. Den ena ligger söder om Germundslycke (Halltorp 74:1) och den andra norr om gården Prästlycke (Halltorp 181:1).[sv]
Delundersökning [sv]
Under vintern 1955 och 1956 genomfördes en arkeologisk delundersökning inom gravfältet RAÄ 42 i Berga socken, Fallnaveka Södratorp. Undersökningen gjordes av J. E. Anderbjörk tillsammans med ett antal studenter. Gravfältet bestod av ett 15-tal gravar och av dem undersöktes nr 13, 14, 15 och 10a. På toppen av varje grav låg en sten av kvartsit. Förutom brända ben från två människor framkom även ben av två hästar, två hundar, liksom vildsvin, nöt, får och get. Bland fyndmaterialet märks ett likarmat bronsspänne från 900-talet, en bronsnål, en bronsring, pärlor, flintskärvor, ett skifferbryne, en järnsölja, sipk och andra järnfragment, samt skärvor av lerurnor. I grav nummer 15 var mängden ben ovanligt stor. Hela 25 liter tillvaratogs. Resultatet tolkas som en parrallell till Ibn Faldans beskrivning av en vikingatida begravning år 922 e. Kr. i Volgabulgarernas land (Anderbjörk & Klingberg 1967).
Föremålen M 16382 - 16385 från J.E. Anderbjörks undersökning av gravfältet RAÄ 42 i Berga socken år 1955 och 1956, är ännu inte digitalt registrerade.[sv]
Delundersökning [sv]
I samband med rätning av vägen mellan Lagan-Vittaryd-Dannäs gjordes en arkeologisk delundersökning år 1957. Grav 13 och 14 undersöktes och utöver brända ben och rester av gravbålet framkom pärlor och andra fynd från yngre järnålder. Efter undersökningen togs de båda gravarna bort.[sv]
Arkeologisk forskningsundersökning [sv]
Under hösten 2007 genomförde Smålands museum en mindre arkeologisk forskningsundersökning av fornborgen Gripeberg. Projektets målsättning formulerades utifrån två ståndpunkter. Det första syftet
var att försöka klargöra borgens karaktär, funktion och datering, samt förstå det sammanhang i vilket den ingått. Det andra syftet var att driva undersökningen med en tydlig pedagogisk vinkling. Undersökningen genomfördes tillsammans med medlemmarna i Kronobergs arkeologiska förening och deltagare
i projektet Skog & Historia. Sammanlagt deltog ett 40-tal amatörer under de två veckor som undersökningen pågick. Projektet visade att den södra muren anlagts under yngre bronsålder och att den västra muren, med en helt annan karaktär, var historisk. Vid undersökningen framkom ett antal stenpackningar som antogs kunna vara förhistoriska gravar. Anläggningen bedömdes också ha haft en annan betydelse än som försvar.[sv]
Delundersökning [sv]
Åren 1935 - 1943 gjordes omfattande konserverings- och restaureringsarbeten på Kronobergs slottsruin (RAÄ 93 i Växjö sn) och i samband med det även arkeologiska undersökningar. De genomfördes i och utanför slottet, i vallgraven, liksom på Stall- och Vaktholmen. Undersökningarna rapporterades aldrig, men fynden som framkom omfattade byggnadsdetaljer, vapen- och rustningsdetaljer, jakt- och fiskedetaljer, redskap för hantverk och jordbruk, dräktfragment och läderföremål, hästutstyrsel, delar av köks- och serveringsföremål, så väl som vardagsföremål och personliga ting. Saker som ger en bild av livet under 1400-talet till mitten av 1600-talet.
I skriftligt material förekommer namnet Kronoberg första gången år 1351 som manerio episcopi Kronobergh, alltså som biskopens huvudgård. Namnet antyder genom tyskans krone – befästning, att gården redan då kan ha fått någon enklare form av försvarsverk. Om manerio episcopi Kronobergh låg på platsen för borgen, eller platsen för dess närliggande ladugård, är dock inte klarlagt. Först på 1440-talet finns det skriftliga belägg för befästningsarbeten i sten på borgen och även det äldsta arkeologiska fyndmaterialet är från 1400-talets första hälft. Om en äldre träborg kan ha byggts på ön är dock oklart. Sannolikt gjordes 1930- och 40-talets arkeologiska undersökningar inte till kulturlagrens botten.
Den äldsta borgen vi känner till från platsen var en kastellborg med hörntorn, ett stengrundshus, samt enklare träbyggnader placerade i en kvadratisk form. Efter Gustav Vasas reformation och det efterföljande bondeupproret som kommit att kallas för Dackefejden, var Kronoberg inte längre en biskopsborg utan centrum för ett kungligt fögderi. Borgen förstärktes därför på 1540-talet med starka murar, kraftiga hörnrondeller och vallgrav. Det blev en modern Vasaborg som skulle förhindra inhemska uppror och danska härjningar mot den växande centralmakten i Stockholm. Redan under 1600-talets första hälft minskades dock slottets betydelse som gränsfästning mot Danmark. Underhållet blev eftersatt och tegel bröts från slottet, trots att det fortsatte att vara centrum för ståthållaren och skatteindrivningen i södra Småland. I samband med 1634 års inrättande av landshövdingeämbetet, vilket innebar ett system där ämbetsmän fick lön istället för gods och gårdar, valde landshövdingen att bo på Kronobergs kungsgård och senare i de nya ämbetslokalerna vid Växjö stortorg. Slottet användes slutligen för administrativa uppgifter eller som ekonomihus, men efter freden i Roskilde år 1658 bör det helt ha mist sin funktion som gränsfästning och år 1681 var slottet helt i ruiner (Tuulse 1951).[sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
Inför fortsatt utbyggnad av Kv. Professorn vid Linnéuniversitetet i Växjö, utförde Smålands museum en särskild arkeologisk undersökning år 2000. Man hade tidigare identifierat en järnåldersboplats inom RAÄ 351 i Växjö socken och målet var nu att studera fornlämningens norra del och vilka sysslor man utfört där.[sv]
Arkeologisk undersökning [sv]
I samband med att gång- och cykelvägen öster om stensättningen Växjö 105:1 behövde breddas, gjordes en arkeologisk undersökning. I detta fall valde man att enbart undersöka den två meter breda remsa i stensättningens östra del som skulle beröras av breddningen. Den övriga delen av stensättningen ligger fortfarande kvar orörd. De brända humanben som framkom i en sekundärgrav, 14C-daterades och man kan konstatera att gravläggningen gjordes under äldre bronsålder någon gång mellan 1 400 och 1 100 f. Kr. Begravning genom kremering var vanligast under senare delen av bronsåldern och under järnåldern. Denna grav är dock ett av flera exempel på att man även utfört kremationsbegravningar under tidig bronsålder. Något som man tidigare trodde var mycket ovanligt. Några gravgåvor eller någon urna hittades inte trots att all jord från stensättningen sållades.[sv]
Delundersökning [sv]
Den tidigaste starten av bruket kan tillskrivas år 1628 och bruket lades ner redan år 1631. År 1932, nästan exakt 300 år senare, gjordes en arkeologisk undersökning inom hyttområdet under ledning av Heribert Seitz. Målsättningen var att bekräfta att hyttan verkligen legat där, samt vilken typ av ugn som använts på platsen. Båda målen uppfylldes och en mängd fynd tillvaratogs.[sv]
I arbeid...